Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka huruvida det är samma ungdomar som blir utsatta för aggressiva beteenden i sina hem, i skolan och på fritiden, som samtidigt utsätter andra för aggressiva beteenden i dessa miljöer. Uppsatsen gjorde en ansats till att skifta fokus från att tillskriva orsaker till problembeteenden på inneboende egenskaper hos ungdomarna till en transaktionell process där den enskilda individen är en del i ett samspel med andra. Vi undersökte om det är detta samspel i hemmet som ungdomarna tar med sig till skolmiljön och fritidsmiljöer. Undersökningsgruppen bestod av 1485 personer i årskurserna 7 till 9 i grundskolan, varav 756 pojkar och 729 flickor. Data var hämtad från en longitudinell enkätundersökning utförd inom ramen för det Örebrobaserade projektet "7-skolor". De statistiska metoderna som användes var hierarkisk klusteranalys, korstabeller i Exacon samt envägs-Anova med post-hoc test. Resultaten visade att det fanns en distinkt grupp ungdomar som både utsätter andra för aggressiva beteenden och samtidigt blir utsatta av andra för aggressiva beteenden inom de olika miljöerna hemmet, skola och fritiden. Vi fann stöd för att de ungdomar som hade ömsesidigt aggressiva interaktioner med sina föräldrar tenderade vara samma ungdomar som hade ömsesidigt aggressiva interaktioner med kamrater, lärare och människor i fritidsmiljön. En orsakshypotes för ovanstående resultat var att gruppen hade en bristande förmåga till emotionell reglering. Detta undersöktes och blev belyst i uppsatsen.