Den föreliggande studiens syfte har varit att undersöka hur socialarbetare på myndighet och verkställande verksamhet jobbar med implementeringen av aktiveringsinsatser. Detta med fokus på hur aktiveringsprocessen påverkar deltagarnas handlingsutrymme. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån tematisk tolkning. Resultatet av intervjumaterialet har tolkats genom Habermas och Lipskys teoretiska perspektiv. Studiens resultat visar två huvudsakliga teman som påverkar deltagarnas handlingsutrymme. Aktiveringsprocessen med sina stöd- och kontrollfunktioner begränsar deltagarnas handlingsutrymme. Resurseffektivitet märks i intervjumaterialet som ett ledande styrmedel i processen, detta i kontrast till andra värden. Socialarbetarnas relation till deltagarna påverkar på både direkta och subtila sätt deltagarnas handlingsutrymme, dels möjliggörande men mest begränsande. Resultatet visar att relationen påverkas av social kontext, normer och de ramar socialarbetarna och deltagarna måste arbeta inom. Resultatet i studien bekräftar tidigare studier att deltagare i aktiveringsprocessen har begränsat handlingsutrymme. / The aim of the present study has been to examine how social workers at government and executive organizations work with the implementation of activation efforts. This focuses on how the activation process affects the participants’ capacity for action. The study was conducted using semi-structured interviews and analyzed based on thematic interpretation. The results of the interview material have been interpreted through Habermas’ and Lipsky’s theoretical perspectives. The study results show two main themes that affect the participants’ capacity for action. The activation process with its support and control functions limits the participants’ capacity for action. Resource efficiency is noticed in the interview material as an instrument value in the process, in contrast to other values. The social workers’ relationship with the participants affects the participants’ capacity for action in both direct and subtle ways, partly enabling but mostly limiting. The result shows that the relationship is influenced by social context, norms and the frameworks that social workers and participants must work within. The results of the study confirm previous studies that participants in the activation process have limited scope for action.