Fysisk aktivitet anses viktigt för en hälsosam och välmående livsstil. Då stadens fysiska miljö har en stor inverka på hur invånarna använder och rör sig i staden, kan även stadens utformning påverka hur fysiskt aktiv befolkningen är. Människor med bra tillgång till idrotts- och aktivitetsområden är upp till 43% mer fysiskt aktiva jämfört med dem med sämre tillgång. Tillgängligheten och närheten till platser för fysisk aktivitet är därav viktiga faktorer som kan påverka hur fysiskt aktiva människor blir. Mot den bakgrunden studeras hur stadsplaneringen i Stockholm har inkluderat och planerat för idrotts- och aktivitetsområden, och vilka resultat detta har fått i den fysiska miljön i form av genomförandet av dessa områden. Studien bygger på en litteraturstudie över stadsbyggnadsideal och planeringen för idrott från 1950 till idag. Därefter genomförs en fallstudie där sex stadsdelar i Stockholm undersöks, byggda under varsitt decennium mellan 1950 till 2020. I fallstudien studeras både hur stadsplaneringen bemött och planerat för idrott och fysisk aktivitet, och hur genomförandet av idrotts- och aktivitetsområden därefter skett. Både likheter och skillnader upptäcks mellan stadsdelarna. Medan idrottsområden planerades mycket övergripande i den äldsta studerade stadsdelen Vällingby, skedde planeringen betydligt mer detaljerat i stadsdelarna från 2000-talet. Skillnader hittas även i bland annat vilken typ av idrotts- och aktivitetsområden som planerades och genomfördes, och variationen av dessa inom stadsdelarna. Likheter i planeringen för idrott inom stadsdelarna observeras, såsom vikten av skolornas tillgång till idrottsområden. Trots en stor variation i vilken plats idrotten haft i stadsplaneringen och skillnader i förutsättningarna för respektive stadsdel, så genomfördes en klar majoritet av de planerade idrotts- och aktivitetsområdena i alla de stadsdelar som studerades. Med den varierande hanteringen av idrott och fysisk aktivitet i stadsplaneringen och den effekt det har fått på tillgången till idrotts- och aktivitetsområden, bedöms planeringen för idrott skett reaktiv och som ett svar på behovet snarare än proaktivt och kontinuerligt. Ett tillvägagångsätt som nu verkar förändras när intresset för idrott i stadsplaneringen tycks öka. Med den fysiska aktivitetens många fördelar för samhället, både för befolkningens hälsa och med möjligheter att bidra till en hållbar utveckling, är en genomtänkt planering för idrotts- och aktivitetsområden en förutsättning för aktiva invånare. Men viktigare anses ändå genomförandet av dessa platser, då det endast är de genomförda platserna som kan skapa den tillgänglighet och närhet som bidrar till en mer fysiskt aktiv befolkning. Då den fysiska miljön har en stor inverkan på befolkningen kan planeringen och genomförandet av plats för idrott och rörelse vara en viktig komponent för att uppfylla en rad hållbarhetsmål och för en mer hälsosam befolkning i en hållbar stad. / Physical activity is considered an important part of a healthy lifestyle. Since the city's physical environment can have a strong impact on how the population use the city, the city's design can also affect how physically active the citizens are. People with good access to sport areas are up to 43% more physically active compared to those with poor access. The accessibility and proximity to areas for physical activity are therefore important factors to how physically active the population becomes. Based on this background, how sport areas in Stockholm have been planned are studied, as well as the implementation and result of the planning in the physical environment. This study consists of a literature study over urban planning ideals and the planning for sport between 1950 till today. A case study followed, were six districts in Stockholm, built between 1950 to 2020, were studied. In the case study, both the planning for physical activity and the implementation of the planned areas were included. Both similarities and differences were discovered between the districts. While sport areas were planned briefly in the oldest studied district Vällingby, the sport areas in the districts from the 2000s were planned in much more detail. Differences were also found in the type of sport areas that were planned and implemented, and the variation of them within the districts. Similarities were observed, such as the attention to schools' access to sports. Despite a large variation in the part sports have had in the urban planning and differences in the conditions for each district, a large majority of the planned sport areas were implemented in all the districts studied. The varied importance of sports and physical activity in the urban planning have affected the accessibility to sport areas. As a conclusion, the planning for sport areas has been reactive and in response to the need rather than proactive and continuous. This approach seems to be changing when the interest in sport in the urban planning is starting to increase. Due to the many benefits of physical activity, both for the health of the population and the opportunity to contribute to a sustainable development, a well thought out planning for sport areas is a prerequisite for more active citizens. However, considered to be more important is the actual implementation of these areas, since it is only when implemented they create the accessibility and proximity that contribute to a more physically active population. As the physical environment has a major impact on the citizens, the planning and implementation of places for physical activity can be an important component for a healthier population in a more sustainable city.