Syftet med uppsatsen är att beskriva och diskutera ”Psychodynamic Movement in Analytical Music Therapy”, en metod inom analytiskt orienterad musikterapi där kropp och rörelse används som terapeutiska redskap, för att stimulera till ökad kunskap om psykodynamiskt rörelsearbete i musikterapi. Metoden ”Psychodynamic Movement in Analytical Music Therapy”, har kroppen som medium för rörelseimprovisation och kroppsuppfattning i musikterapi. Användandet av kroppen i rörelse anses stimulera till ökad kontakt med inre rörelse såsom sinnesförnimmelser, känslor och blockerad psykisk energi, som i sin tur anses underlätta uttryck och erfarenhet av dessa inre processer. I uppsatsen jämförs metodens innehåll även med andra kroppsinriktade tekniker inom psykodynamiskt orienterad terapi. Utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv diskuteras avslutningsvis argument för och emot användandet av psykodynamisk rörelse i musikterapi.