I denna studie undersöks den föräldraaktiva inskolningen ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Syftet med studien är att undersöka hur små barn reagerar på separationen från sina föräldrar efter en föräldraaktiv inskolning. De frågeställningar som tas upp berör barnens beteenden och reaktioner efter den föräldraaktva inskolningen samt pedagogers och föräldrars syn på inskolningen. För att belysa syftet har kvalitativa metoder använts i form av observationer och semistrukturerade intervjuer med föräldrar och förskollärare. Studien omfattar fem barn bestående av två pojkar och tre flickor. De fem barnens föräldrar och två föräskollärare ingår även i urvalsgruppen. De fem barnen observerades i förskolan vid två olika tidpunkter efter det att den föräldraaktiva inskolningen var avslutad. Det har genomförts 3 observationer per dag och observationstillfälle. Totalt genomfördes 29 observationer samt 7 intervjuer med 5 föräldrar och 2 förskollärare. Att utgå från anknytningsteorin i kontakten med barn och pedagoger har gett en möjlighet att sätta fokus på barnets roll och separationsreaktioner efter den föräldraaktiva inskolningen. De beteenden som legat i fokus under alla observationer har sin utgångspunkt i anknytningsteorin när det gäller små barns reaktioner på separationer från sin primära anknytningsperson. Resultatet visar att en majoritet av barnen även efter en längre period på förskolan efter en föräldraaktiv inskolning visar starka separationsreaktioner och har ett stort behov av pedagogens närhet och lyhördhet.