Studien beskriver hur en väl anpassad undervisning kan skapas för elever med kombinationen synnedsättning och utvecklingsstörning. Forskningsfrågorna handlar om fungerande strategier, anpassningar och hjälpmedel som gör att undervisningen tillgängliggörs för elever med synnedsättning och utvecklingsstörning. Studien tar stöd i det sociokulturella perspektivet eftersom vi anser att människan lär i samspel med andra. Studien utgår även från ett lösningsinriktat perspektiv där lärare bör anpassa undervisningen efter elevens förutsättningar och utgå från det positiva som fungerar och hitta lösningar utifrån detta. Den metod som använts i studien är kvalitativa intervjuer som har spelats in, transkriberats och analyserats. Resultatet visar att lärare som undervisar elever med både synnedsättning och utvecklingsstörning tar till vara elevens andra sinnen, i inlärningsprocessen. I den mån det går stimulerar lärare även de synrester som finns för att tydliggöra undervisningen. De pedagogiska material och hjälpmedel som används är främst olika tekniska hjälpmedel och konkreta material som eleven får känna på. Resultaten visar även att den sociala relationen mellan lärare och elev är av största vikt för att eleven ska känna sig trygg och lärandet ska bli optimalt. Slutsatsen av studien är att lärare behöver anpassa undervisningen för att kompensera den information som synen annars ger för att möjliggöra lärande.