I syfte att uppmärksamma avståndet mellan det kommunala antisegregationsarbetets ambition och implementeringen på lokal nivå har jag i denna studie identifierat hur kommunala samhällsplanerare ser på sina egna och på samhällsplaneringens förutsättningar att motverka segregation. För att studera hur den statliga nivån kan understödja det kommunala arbetet har de kommunala erfarenheterna jämförts med regeringens nationella strategi mot segregation. Med en aktörsdriven utgångspunkt, har jag genomfört telefon- och mailintervjuer med samhällsplanerare i 13 större tätortskommuner. Intervjustudien har också berikats med textanalysanalys av kommunala strategidokument. Resultatet visar att kommunala tjänstepersoner motiveras arbeta mot segregation då den antingen upplevs skapa en orättvis fördelning av förutsättningar eller då segregationen upplevs skapa en delad och socialt ohållbar stad. De strategier som tillämpas för att arbeta mot segregationen är att blanda upplåtelseformer och bostadstyper samt att överbrygga fysiska barriärer, skapa mötesplatser och stråk. För blandningsstrategierna upplevs det kommunala markinnehavet och lagstiftning kring upplåtelseform som en begränsning. Vidare lyfts att politiskt initiativ, budget och resurser, kunskap och den relativt småskaliga nyproduktionen som hinder för arbetet. Den nationella strategin utgår från en liknande problembild som de kommunala planerarna, och lyfter även vissa åtgärder som kan underlätta arbetet.