Syftet med den här uppsatsen var att belysa frågan om hur många användare det behövdes för att uppnå en viss mättnad i en användbarhetsutvärdering för en specifik flash-applikation kallad My Garden. De aspekter som låg till grund för denna uppsats var brytpunkten i ökningen av unika fynd i korrelation med höga procentsatser. Med hjälp av den formativa utvärderingen och analysen av denna gick det sedan att ta reda på vilka problem (så kallade fynd) som upplevdes av användarna i gränssnittet. Resultatet av analysen resulterade i 95 unika fynd i tio användbarhetsutvärderingar. Resultatet visade följaktligen att för denna sorts utvärdering behövdes sju användare för att uppnå 93 % av alla unika fynd som hittades och därmed uppnå en slags mättnad i avklingandet av hittade unika fynd. / The purpose of this report was to highlight the issue of how many people are needed to reach a certain level of saturation in a usability evaluation of a specific flash application called My Garden. The aspects that formed the basis of this study were the breakpoint in the growth of unique findings in correlation with high percentages. The help of the formative evaluation and the analysis made it possible to find out what kind of problems (so called findings) the users experienced within the interface. The results of the analysis resulted in 95 unique findings in ten usability evaluations. The results showed consequently that for this kind of evaluation seven users where needed to reach 93 % of all unique findings and thereby achieve a kind of saturation in the unwinding of the findings of unique findings.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur det går att använda ögonrörelseteknik för att få ett objektivt komplement till subjektiva bedömningar vid användbarhetsutvärderingar. Det gjordes en användbarhetsutvärdering av systemet Skeldar, som är en markstation för att styra en förarlös helikopter. Testpersonerna fick sätta sig in i scenariot att göra en testflygning av en färdiginställd rutt som bevakar Linköping under en högriskmatch i ishockey. Efter testet fick testpersonerna göra tänka-högt-protokoll med sina ögonrörelser som ett hjälpmedel. Resultaten som kom fram var att testpersonerna tittar mer på kameravyn för att lokalisera domkyrkan än på kartvyn och att det inte finns någon signifikant skillnad i fixeringstid eller antalet fixeringspunkter mellan hastighets- och höjdmätaren. Det kom även fram att ingen av testpersonerna såg det varningsmeddelande som visades när bränslenivån var under tio procent. Med hjälp av tänka-högt-protokollet framkom att testpersonerna hade olika strategier för att lokalisera objekt och att de tittade mer frekvent på bränsleinidkatorn när de hade upptäckt att den lyste rött. Studien visar att det med hjälp av ögonrörelseteknik är möjligt att få ett objektivt komplement till subjektiva bedömningar i form av exempelvis fixeringstid, total fixeringstid för ett område, fixeringspunkter och totala fixeringspunkter för ett område. Det går därför att ta reda på var och när piloterna tittar på objekt och med hjälp av ett retrospektivt tänka-högt-protokoll med ögonrörelser blir det även möjligt att ta reda på varför. Ögonrörelsekameran kan alltså användas som ett verktyg i en användbarhetsutvärdering för att ta reda på varför olika designlösningar fungerar bra eller dåligt.