Uppsatsen behandlar föräldraledigas syn på lönearbetets icke-ekonomiska betydelse efter en tid borta från arbetslivet. Syftet är att bidra till förståelsen av vilken betydelse arbete har för människors välbefinnande, något som tidigare främst undersökts empiriskt genom studier på arbetslösa. Vidare syftar studien till att se hur teorier om arbetets betydelse utarbetade utifrån studier på arbetslösa även kan användas för att förstå föräldraledigas situation. En viktig avgränsning är att uppsatsen endast behandlar betydelsen av ett arbete i relation till att inte arbeta. Faktorer som påverkar välbefinnandet på olika arbetsplatser tas alltså inte upp. Studien utgår från Jahoda och Warrs teorier om arbetets latenta funktioner, samt Ezzys teori om statuspassager. Det empiriska materialet består av nio kvalitativa intervjuer med individer som varit föräldralediga i minst fem månader. Resultatet visar att upplevelsen av att inte arbeta och den betydelse arbetet tillskrivs är mycket skiftande. Alla informanter vill återgå i arbete av andra skäl än ekonomiska, men medan några informanter har saknat flera aspekter av att arbeta och upplevt tiden borta från arbetslivet som delvis jobbig, beskriver andra den som njutbar. Tydligast är att arbetet för informanterna är betydande för att ge utmaning, utveckling och intellektuell stimulans. De teman som återkommer i resultatet är till stor del förenligt med Jahoda och Warrs funktionalistiska teorier om arbetets latenta funktioner, men resultatet visar även på betydelsen av den subjektiva tolkningen av situationen vilket ligger mer i linje med Ezzys statuspassageteori. En svaghet i studien är att alla respondenter är högutbildade och har arbeten med krav på specifik kompetens, något som antas färga resultatet.