Municipal solid waste management is a public service which, when it fails, can rapidly become overwhelming for communities and authorities. It is also during the deepest crisis that incentives change and new practices emerge. Lebanon went through an 8-months waste crisis after the closure of the country’s main landfill. Facing the incapacity of restoring basic services, the monopolistic centralised system was questioned: civil society, social businesses and municipalities organised, at a smaller scale, their own waste management. The thesis aims were to identify the role of the new waste stakeholders in the broader picture, assess the efficiency and needs of municipal projects and suggest some priorities for the country’s solid waste policies. The use of process-flow diagrams and a contextualised classification of actors were used to describe the Lebanese system. Case studies of recent initiatives were made using an adapted ISWM framework. The investigations have shown that, since the crisis, waste management is organised around three complementary systems, with their own legitimacy, supporters and challenges, but overall lacking of cooperation and mutual recognition. The nascent decentralised waste management tends to achieve better than the traditional central system, especially in terms of landfill space saved, resource management and inclusivity of users. However, it faces issues when tackling final disposal, energy recovery and financing. Any future waste policy should include all waste actors, set clear targets and reject any “one-size-fits-all” solution benefiting private corrupted interests. / Hushållsavfallshantering är ett offentligt verktyg som, när det misslyckas, snabbt kan bli överväldigande för samhällen och myndigheter att hantera. Det är också under de djupaste kriserna som incitament förändras och nya metoder utvecklas. Libanon gick igenom en avfallskris som varade i 8 månader, efter stängningen av landets största deponi. På grund av oförmågan att återställa grundläggande tjänster, blev det monopolistiska centraliserade systemet ifrågasatt: det civila samhället, sociala företag och kommuner organiserade, i mindre skala, sina egen avfallshantering. Examensarbetets mål var att identifiera vilken roll nya intressenter av avfallshantering får i ett brett perspektiv, bedöma effektiviteten och behovet av kommunala projekt samt föreslå prioriteringar för landets politik gällande fast avfall. Ett processflödesschema och en kontextberoende klassificering av aktörer användes för att beskriva det libanesiska systemet. En fallstudie gjordes med hjälp av ett ramverk för integrerad avfallshantering över de senaste initiativen som tagits på området. Undersökningarna har visat att avfallshanteringen är organiserad kring tre kompletterande system, som har de egna rättigheterna, anhängare och utmaningar, men det saknas tydligt samarbete och ömsesidigt erkännande. Den nya decentraliserade avfallshanteringen tenderar att uppnå bättre resultat än det traditionella centrala systemet gjort. Det gäller särskilt när deponiutrymme kan sparas, resurshantering förbättras och användarna integreras i processen. Dock kvarstår problem när det kommer till att hantera slutförvaring, energiåtervinning, och även finansiering. Framtida avfallspolitik bör inkludera alla avfallsaktörer, fastställa klara mål och avvisa alla "one-size-fits-all" lösningar som gynnar privata intressen.