<p>Den ökande urbaniseringen innebär att dagens avloppssystem blir mer invecklande och komplexa. För Stockholms stad har det under de senaste 20 åren upprättats detaljerade datormodeller för delar av avloppssystemet. För att ge en helhetsbild av situationen har det mellan åren 2003 till 2007 skapats en övergripande beräkningsmodell över Stockholms huvudavloppssystem. Modellen är indelad i fyra delmodeller.Syftet med detta examensarbete var att studera och utveckla indelningen av hårdgjorda ytor i den övergripande modellen för Stockholms avloppssystem. Allmänt vid upprättande av ytavrinningsmodeller, likt modellen över Stockholms huvudavloppsnät, utgör avrinningen från nederbörd från hårdgjorda ytor en stor andel av den totala belastningen på spillvattennätet. Det är därför av intresse att studera storleken av ytavrinningen från olika hårdgjorda ytor. I detta examensarbete tillfördes nya indelningar och ny information om de hårdgjorda ytorna i den befintliga beräkningsmodellen. Två huvudsakliga indelningar studerades i arbetet. Den första var indelning av hårdgjorda ytor efter byggnadsålder. I den andra delades hårdgjorda ytor från fastigheter in efter om fastighetsägaren betalade reducerad dagvattentaxa eller inte. Utöver nya indelningar undersöktes även möjligheten att förenkla beräkningsmodellen med bibehållen noggrannhet. I arbetet undersöktes även hur ett öppet alternativt slutet byggnadssätt påverkade mängden avrunnet vatten från hårdgjorda ytor. Avrinningskoefficienter för olika typer av hårdgjorda ytor från den befintliga beräkningsmodellen studerades för möjligheten att öka modellens förklaringsgrad.Indelningen av de hårdgjorda ytorna efter byggnadsålder uppvisade inte det slutresultat som förväntades. Införandet av informationen om fastigheter med reducerad dagvattentaxa förbättrade modellens noggrannhet något. Informationen förklarade emellertid inte den stora spridningen mellan modellerade och uppmätta volymer avrunnet dagvatten. Modellens noggrannhet ökade om avrinningskoefficienterna för samma typ av hårgjord yta valdes olika beroende på ett slutet eller öppet byggnadssätt. Förenkling av modellen från 3 typområden till 2, resulterade i bevarad noggrannhet. Slutsatsen från detta examensarbete är att informationen om fastigheter med reducerad dagvattentaxa och indelning efter byggnadsålder inte nämnvärt ökade modellens noggrannhet. Modellens noggrannhet kunde bibehållas vid en förenkling från 3 till 2 typområden.</p>

Den ökande urbaniseringen innebär att dagens avloppssystem blir mer invecklande och komplexa. För Stockholms stad har det under de senaste 20 åren upprättats detaljerade datormodeller för delar av avloppssystemet. För att ge en helhetsbild av situationen har det mellan åren 2003 till 2007 skapats en övergripande beräkningsmodell över Stockholms huvudavloppssystem. Modellen är indelad i fyra delmodeller.Syftet med detta examensarbete var att studera och utveckla indelningen av hårdgjorda ytor i den övergripande modellen för Stockholms avloppssystem. Allmänt vid upprättande av ytavrinningsmodeller, likt modellen över Stockholms huvudavloppsnät, utgör avrinningen från nederbörd från hårdgjorda ytor en stor andel av den totala belastningen på spillvattennätet. Det är därför av intresse att studera storleken av ytavrinningen från olika hårdgjorda ytor. I detta examensarbete tillfördes nya indelningar och ny information om de hårdgjorda ytorna i den befintliga beräkningsmodellen. Två huvudsakliga indelningar studerades i arbetet. Den första var indelning av hårdgjorda ytor efter byggnadsålder. I den andra delades hårdgjorda ytor från fastigheter in efter om fastighetsägaren betalade reducerad dagvattentaxa eller inte. Utöver nya indelningar undersöktes även möjligheten att förenkla beräkningsmodellen med bibehållen noggrannhet. I arbetet undersöktes även hur ett öppet alternativt slutet byggnadssätt påverkade mängden avrunnet vatten från hårdgjorda ytor. Avrinningskoefficienter för olika typer av hårdgjorda ytor från den befintliga beräkningsmodellen studerades för möjligheten att öka modellens förklaringsgrad.Indelningen av de hårdgjorda ytorna efter byggnadsålder uppvisade inte det slutresultat som förväntades. Införandet av informationen om fastigheter med reducerad dagvattentaxa förbättrade modellens noggrannhet något. Informationen förklarade emellertid inte den stora spridningen mellan modellerade och uppmätta volymer avrunnet dagvatten. Modellens noggrannhet ökade om avrinningskoefficienterna för samma typ av hårgjord yta valdes olika beroende på ett slutet eller öppet byggnadssätt. Förenkling av modellen från 3 typområden till 2, resulterade i bevarad noggrannhet. Slutsatsen från detta examensarbete är att informationen om fastigheter med reducerad dagvattentaxa och indelning efter byggnadsålder inte nämnvärt ökade modellens noggrannhet. Modellens noggrannhet kunde bibehållas vid en förenkling från 3 till 2 typområden.

Enligt Svenskt Vatten ska dagvattensystem vara dimensionerade för att klara ett regnmed en återkomsttid på 10 år. För att utvärdera om ett system är rätt dimensionerat kanen dagvattenmodell upprättas. Det är då viktigt att veta vilka nivåer ledningarna har mendenna information är bristfällig hos många kommuner. Ledningarna borde dock följatopografin i generella drag och borde därför kunna uppskattas därifrån.Syftet med denna studie var därför att utveckla en metod för hur vattenledningarnasnivåer kunde ansättas på ett enkelt sätt utifrån marknivån och hur stor betydelse detskulle ha vid dagvattenmodellering. Ett ytterligare syfte var att även bedöma Lidingöstads dagvattensystem, där information om ledningarnas nivåer saknades, utifrån dennametod. För att metoden skulle vara användbar var det också viktigt att den var enkel attapplicera även för stora dagvattensystem.Delar av Sundbybergs dagvattennät i Stockholms län användes för att utvecklametoden. Där var ledningarnas nivåer kända och en analys av detta resulterade i enmetod där brunnarnas djup, som styr ledningarnas nivåer, ansattes på 2 m djup. Ettundantag var tvunget att göras vid de fall då ledningarna fick bakfall. Där ansattes ettdjup så att ledningen låg horisontellt.Vid utvärdering av hur stor påverkan ansättningen av djupet hade togs hänsyn tillosäkerheten av avrinningskoefficienten genom att använda tre olika scenarier;oförändrad, 30 % lägre samt 30 % högre avrinningskoefficient. För varje brunn vägdesrisken för översvämning ihop från resultatet av dessa tre scenarier och sammanställdesmed att varje brunns trycknivå fick status över mark, under mark eller osäker. Dettagjordes för både modell med kända och med ansatta nivåer. Statusen för varje brunnjämfördes sedan dem emellan för att utvärdera hur bra metoden för att ansättabrunnarnas djup var.Resultatet av studien visar att metoden i stora drag gav samma resultat vad gäller riskenför översvämning jämfört med om nivåerna hade varit kända. Avvikelser uppstodfrämst vid diken men även för enstaka instängda områden och utlopp. För Lidingösdagvattennät hamnade trycknivån för 18 % av brunnarna över marknivån vid ett 10-årsregn och ytterligare 16 % var osäkra. / According to The Swedish Water and Wastewater Association (SWWA), a storm waternetwork must be able to handle a rainfall with a return period of 10 years. In order toevaluate whether a drain system is adequately dimensioned, a storm water model can beestablished. This requires knowledge about the levels at which the conduits are situated,and this information is insufficient in many areas. However, the pipes could largely beassumed to follow the topography and the pipes levels can be estimated from it.Therefore, the aim of this study was to develop a method for how the level of stormwater conduits could be assessed from the ground level, and the significance thismethod had for storm water modeling. A further aim was also to, according to thismethod; assess the storm water systems of the Lidingö community, which lackedinformation on the pipe levels. Furthermore, for the method to be useful it wasimportant to make it easily applicable even to large storm water networks.The method was developed using parts of the storm water network in Sundbyberg,Stockholm. The levels of the conduits were known beforehand, and an analysis of themresulted in a method where the depth of the manhole, which controls the levels of theconduits, was estimated to 2 m. An exception had to be made when the conduits were inreverse slope, in which cases horizontal slope was assumed.When evaluating the impact from the depth assessment on the runoff, the uncertaintyfrom the imperviousness was taken into account by using three different scenarios;unchanged, 30% lower and 30% higher imperviousness. The risk of flooding for eachone of the manholes was weighted from the results of these three scenarios. Thisresulted in a pressure level for each manhole, either above ground, below ground orinconclusive. This was done for the model with both known levels for the conduits, andwith the assessed levels. In order to evaluate how well the method for applying thedepth worked, the status of each manhole was compared between the two models.The conclusion from this study was that the method developed here, more or less gavethe same results as when the levels of the conduits were previously known.Discrepancies arose mainly in ditches, but also for a few landlocked areas and outlets.For the Lidingö storm water network, 18 % of the wells ended up with a pressure levelabove ground when applied to a rain with a 10 year return period. Another 16 % of thewells were inconclusive.