Syfte med examensarbetet är att få kunskap om och förståelse för barns upplevelser och kontakt med sina frihetsberövade föräldrar, samt hur samverkan sker mellan kriminalvården och frivilliga organisationer för att främja kontakten. Våra frågeställningar är hur barn upplever att ha frihetsberövade föräldrar, hur barns kontakt sker med frihetsberövade föräldrar samt hur samverkan sker mellan frivilliga organisationer och kriminalvården för att främja kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar. Vår metod i studien är kvalitativ då vi gjort en litteraturgenomgång och kompletterat med en mindre intervjustudie via telefon samt tagit del av information från kriminalvården via e-post. Vår teoretiska utgångspunkt för att analysera studiens resultat är samverkansteori. Vårt resultat pekar på att det finns samverkan mellan frivilliga organisationer och kriminalvården i syfte att främja barns kontakt med frihetsberövade föräldrar i liten skala. En slutsats som vi har dragit av vår studie är att det finns få platser till de 8 – 10 000 barn som har frihetsberövade föräldrar. Enligt våra beräkningar har drygt 90 procent av barnen inte tillgång eller får inte tillgång till de frivilliga organisationernas insatser för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar. Samtliga barn har tillgång till de få insatser kriminalvården har att erbjuda såsom bland annat barnanpassade besöksrum. Barn med frihetsberövade föräldrar har börjat uppmärksammas och vi författare hoppas och tror att samtliga barn ska kunna få tillgång till aktiviteter för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.

<p>Syfte med examensarbetet är att få kunskap om och förståelse för barns upplevelser och</p><p>kontakt med sina frihetsberövade föräldrar, samt hur samverkan sker mellan kriminalvården</p><p>och frivilliga organisationer för att främja kontakten. Våra frågeställningar är hur barn</p><p>upplever att ha frihetsberövade föräldrar, hur barns kontakt sker med frihetsberövade föräldrar</p><p>samt hur samverkan sker mellan frivilliga organisationer och kriminalvården för att främja</p><p>kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar. Vår metod i studien är kvalitativ</p><p>då vi gjort en litteraturgenomgång och kompletterat med en mindre intervjustudie via telefon</p><p>samt tagit del av information från kriminalvården via e-post. Vår teoretiska utgångspunkt för</p><p>att analysera studiens resultat är samverkansteori. Vårt resultat pekar på att det finns</p><p>samverkan mellan frivilliga organisationer och kriminalvården i syfte att främja barns kontakt</p><p>med frihetsberövade föräldrar i liten skala. En slutsats som vi har dragit av vår studie är att det</p><p>finns få platser till de 8 – 10 000 barn som har frihetsberövade föräldrar. Enligt våra</p><p>beräkningar har drygt 90 procent av barnen inte tillgång eller får inte tillgång till de frivilliga</p><p>organisationernas insatser för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.</p><p>Samtliga barn har tillgång till de få insatser kriminalvården har att erbjuda såsom bland annat</p><p>barnanpassade besöksrum. Barn med frihetsberövade föräldrar har börjat uppmärksammas</p><p>och vi författare hoppas och tror att samtliga barn ska kunna få tillgång till aktiviteter för att</p><p>främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.</p>