Denna uppsats undersöker framställningen av äldre kvinnors sexualitet i populärmedicinsk litteratur i relation till begärets modernisering kring sekelskiftet 1900. Kring sekelskiftet 1900 separerades könsdriften från fortplantning och denna separation har beskrivits som begärets modernisering i relation till den undersöks hur äldre kvinnors sexualitet framställs, vilka normer kring deras sexualitet som framkommer, vilken bild av den äldre kvinnan konstrueras, och hur den konstrueras. För att lyfta fram, normer, vilken bild som konstruerades och hur den konstruerades anläggs en queerteoretisk utgångspunkt. Bilden som den medicinska litteraturen skapar av den äldre kvinnan är generellt att hon är asexuell, denna bild konstrueras genom att äldre kvinnors sexualitet antingen kopplas till ungdom, sjukdom, abnormitet eller genom att författarna förlöjligar eller skapar kriterier för sexualiteten eller genom att det normativa framställs som det självklara. Kvinnans sexualitet associeras inte med ålderdom. Begärens modernisering tycks inte påverka författarnas uppfattning av äldre kvinnors sexualitet. Äldre kvinnors sexualitet förknippas av både författare som separerar könsdriften från fortplantning och av författare som inte gör det, till reproduktion. Kvinnans könsdrift blev aldrig helt oberoende av fortplantningsfunktionen.