Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar utagerande beteende hos ett barn och hur de bemöter detta beteende samt vilka strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Något som även undersöktes var förskollärares tankar om könsskillnader när det gäller utagerande beteende. För att ta reda på dessa frågor användes intervju som metod. Sammanlagt intervjuades 8 stycken förskollärare. Resultatet visade att förskollärarna anser att det utagerande beteendet är svårdefinierat då det kan uttrycka sig väldigt olika beroende på individ. Dock uppgav de flesta att det utagerande beteendet förknippas med impulsivitet, växlande humör, svårigheter att kommunicera och att det innebär aggressiva känslor som ofta riktar sig mot andra genom exempelvis slag och bitande. I bemötandet av detta beteende beskrev förskollärarna att det är viktigt att vara lugn, närvarande, att acceptera barnet men inte beteendet, undvika att skuldbelägga och fokusera på allt positivt kring barnen. Det framkom att det är viktigt att individanpassa de strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Strategier som uppgavs vara användbara var att arbeta mycket med förutsägbarhet, att anpassa miljön runt barnet, att som förskollärare stötta i leken och samtala med barnet. Samarbete i arbetslaget, med föräldrar och andra yrkesgrupper är också något som lyfts vara betydelsefullt i arbetet med att stötta de utagerande barnen. Resultatet visade också att förskollärarna hade skilda uppfattningar kring könsskillnader när det gäller utagerande beteende, men majoriteten upplevde att beteendet var mer förekommande hos pojkar.