Studien undersöker berättelser om djur i de isländska tåtarna. Materialet består av samtliga fyrtionio tåtar i islänningasagorna vilka har undersökts genom en narrativ analys. Syftet är dels att ta fasta på djurens roller och funktioner i berättelserna, och dels att jämföra dessa över tid för att upptäcka eventuella förändringar vad beträffar djurens deltagande. Slutligen  kopplas resultatet i den mån det är möjligt till diskussionen om bokprosa- och friprosateorin.Resultatet visar att djur förekommer i sammanhang av transportering, fejd, gåvor, måltider, offer, i namn, indirekt för att driva handlingen framåt och i samband med fara för människors liv. Djuren kan delta aktivt eller passivt, direkt eller indirekt, i berättelserna. De kan exempelvis fungera som föremål vid en fejd eller som gåva att skänka för att knyta vänskapsband. Tåtarna utspelar sig från slutet av 800-talet fram till mitten av 1100-talet och kan delas in i fyra perioder. När sagasamhället ändrar karaktär från hedniskt till kristet, formas djurens deltagande efter den förändringen.Det finns i berättelserna om djur inslag av sådant som pekar på en efterhandskonstruktion vilket stärker uppfattningen om att tåtarna kan ses som litterära produkter av medeltida författarskap. Emellertid finns det textpassager som sticker ut från det mönstret och öppnar upp för eventuella spår av muntlig tradering. Nyckelord: Djur, tåtar, islänningasagorna, bokprosa- och friprosateorin.