Upptäckten av kärnvapnet ledde till slutet av andra världskriget och starten till kalla kriget. I dess destruktiva kraft uppkom också ett behov av att skydda civilbefolkningen. I USA skulle det ske genom ett civilförsvar som var mer än ett skydd. Det fungerade också som en meningsskapande process hos människor för att hantera oro, ångest, kärnvapenpolitik, utrikespolitik, kampen mot kommunismen med mera. Detta beskrivs av amerikanska historiker inom ramen för vad som kallas civilförsvarskultur. Men på svensk mark är det ett outforskat område.       Även Sverige hade ett civilförsvar men på grund av få historiska studier vet vi bara lite om meningsskapande och ytterst sett trygghet gentemot hotet det skulle bemöta. Ett berättelseperspektiv kan hjälpa till att synliggöra detta. Således är syftet med studien att undersöka vad för slags trygghetsskapande berättelse som föreligger gentemot hoten om kärnvapen och konventionellt krig i pressmaterial, filmer och publikationer. Det gäller tidsperioden 1957–1962. Syftet bryts ned i fem frågor: Vad består hot/oro av? Vad består trygghet av? Vad för slags emotionella strategier förekommer? Vad för slags genusordning uppvisar källmaterialet? Vad för slags kritik förekommer?       Dessa frågor grundas på tidigare forskning främst från USA men också från Sverige. Amerikanska forskare preciserar förekomsten av emotionella strategier, en särskild genusordning och kritik inom amerikansk civilförsvarskultur varpå det faller sig intressant att fråga sig om det går igen i svensk civilförsvarskultur. Svenska historiker menar att det under tidsperioden finns en trygghetsberättelse som utgörs av dikotomin trygghet–hot/oro.  Därmed sökes ett svar om vad av detta innehåll som finns kring utrymningar.       Studiens teoretiska utgångspunkter står på två ben. Först och främst handlar det om begreppet militarisering, det vill säga hur ett samhälle organiseras för produktionen av våld. För det andra, med hjälp av begreppet trygghetsberättelse preciseras förekomsten av en meningsskapande berättelse om trygghetsskapande.       Utifrån kvalitativ innehållsanalys studeras två kategorier av källmaterial. Publikationer och filmer utgivna av Civilförsvarsstyrelsen visar på utrymning i idealbild medan artiklar från dagstidningarna Arbetet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet visar på utrymning i praktiken.       Resultatet uppvisar förekomsten av en trygghetsberättelse som har en särskild intrig. Med vardagen som utgångspunkt berättar den om hur detta normaltillstånd bryts av hot/oro som består av krig och kärnvapen. Detta behöver hanteras och det sker genom att skapa trygghet. Tryggheten innehåller trygghetsskapande berättelser om ett antal beståndsdelar som skall följas från början till slut, om utrymningsövningarnas succé, om att myndigheterna har koll genom att deras ansvarsområden preciseras och poängteras, om emotionella strategier för att hålla känslorna i schack och övningsdeltagarnas skötsamhet. Avsaknad av kritik mot utrymningar förstärker bilden av trygghet.      Trygghetsberättelsen uppvisar också ett innehåll av en särskild genusordning där män och kvinnor till viss del har olika ansvarsområden. Den visar också upp en förståelse för utrymningsövningar som trevliga utflykter vilket är en berättelse som konkurrerar med berättelsen om hot/oro.