Målet och syftet med denna studie är att observera, tolka, och vidareutveckla förståelsen för den samtida turistens interagerande med, och omförhandlande av, det historiska rummet genom individualistisk påverkan från fiktiva narrativ – i detta fallet, Outlanders transmediala berättelsevärld. Genom ett teoretiskt ramverk uppbyggt på materialism, påverkan, tidsresande och proteser har jag analyserat och kartlagt både kulturarvsplatserna samt Outlander-fansens interaktion med dessa genom att ha deltagit själv i två guidade endagarsturer, samt genom en djupgående, om än liten, enkät. I en nutid som beskådar hur förhållandet till det förflutna och de platser som kopplas till de temporala och spatiala dimensionerna av historien förändras snabbt och omgående, är detta projekt avgörande för att vidare förstå denna minneskultur och vidareutvecklandet av ett kollektivt minne. Resultatet av mina observationer och min enkät påvisar och demonstrerar hur omfattande individuell den sensoriska upplevelsen har blivit inom Outlander-turismen i Skottland. Genom metoder såsom påverkan och lekfullhet är besökaren inbjuden till att tolka platserna i syfte att tillfredsställa deras personliga behov för autencitet i både fiktionen, historien, och sensationen. Ändock är inte vikten av, och värdet på, historien helt och hållet förlorad; majoriteten av respondenterna demonstrerar ett ökat intresse till den faktiska historien, den ’riktiga’ och autentiska, samtidigt som de återinvesterar i det ’virtuella’ och artificiella. Att bära historiens fysiska kropp som en protes, fullständigt beroende av narrativets påverkan, manifesterar den sensoriska upplevelsen och det fysiska mötet med rummet som en anpassad sammangjutning mellan historien och kroppen; besittningen av den historiska protesen stör fördelaktigt ej den egna kroppens integritet