Two ceramic vessels of the Öland and Gotland type were in the summer of 2016 discovered at an archaeological excavation at the island of Gotland in the Baltic sea. They were produced with two different techniques of firing, resulting in two different colors of the surface of the pot. Ceramic vessels of the Öland and Gotland type dating from the Roman Iron Age are supposed to have been produced at these islands, but thin-section analysis of pottery found in Mälardalen in the mainland of Sweden show that at least some vessels are made of clay from Mälardalen. The type is distinct and differs both in form and composition of the clay from other ceramic vessels of more ordinary character. This type of ceramic vessel is supposed to be inspired of bronze vessels from the Roman Empire and ceramic vessels from both the Roman Empire and the Celtic area. In this thesis, the aim is to shed some light on the characters of this type of vessel with comparative and empirical studies of pots from Öland and Gotland. This is done by comparing vessels and described graves on the two islands. And for references a few pots from mainland Sweden is also studied. Is it possible to understand why the high-status pottery on Öland and Gotland differ from the rest of the Swedish mainland? Clearly, the wealth of the population on the islands was over average if we measure it in objects of foreign origin, compared with the Swedish mainland. Objects from the Roman Empire such as drinking equipment made of bronze and gold and silver coins made its way to the islands in bigger quantities than to rest of Scandinavia with exceptions from some local areas on the Swedish mainland. / • Vad exakt är en ölandskruka? • Varför finns en det en klar urskiljbar skillnad mellan den keramik vi kallar ölandskrukor/gotlandskrukor jämfört med andra kärl från samma period? • Vad kan dekor och utformning ha inspirerats av? • Är det klara skillnader mellan Öland och Gotland när det gäller ölandskrukorna, eller ser de lika ut på de båda öarna?Den kärltyp av keramik från romersk järnålder som vanligen kallas ölandskruka eller gotlandskruka i rapporter, litteratur eller andra arkeologiska sammanhang är vanlig i det öländska och gotländska materialet. Den hittas företrädesvis i gravar men även andra kontexter förekommer. Kärlen förekommer även sparsamt på det svenska fastlandet och hittas även där i gravar. Det är i de gravar som är rikast på föremål som den oftast påträffas och det pekar på att den är knuten till de personer i samhället som har högst social rang. Andra föremål som hittas tillsammans med ölandskrukor varierar en del mellan Öland och Gotland. Ett exempel på det är bronsskållor som mest är en gotländsk företeelse och endast förekommer sparsamt i det öländska materialet. Dryckeshorn i gravar är vanligast på Gotland och de förekommer ofta i gravar med sländtrissor. På Öland är det i kvinnogravarna vanligt att det förekommer krumknivar i samma grav som ölandskrukor medan mansgravarna ofta är så kallade vapengravar. Vapengravarna på Öland innehåller som regel ett svärd, minst en lansspets och en spjutspets men även fler förekommer, en sköld och en kniv.   Kärltypen som kallas ölandskruka är av tunt gods som glättats på ytan och oftast dekorerats med punktlinjer på den övre delen av skuldran. De är brända i en reducerad atmosfär som ger en svart yta på kärlet. I denna uppsats förekommer även en annan kärltyp med fyra stycken öron på skuldran, dessa kärl förefaller vara brända i en oxiderad atmosfär vilket istället resulterar i en brun eller rödbrun färg på ytan. Förutom dessa två kärltyper förekommer också kannor, de har en hank att hålla i när man häller och är i stort sett alltid dekorerade. Denna dekoration består ofta av olika fält på övre delen av kannan indelade i romber av linjer. I fälten finns olika stämpelmönster, till exempel cirklar, kryss, blomformade och trisklar. Kärlen är så kallad finkeramik som sannolikt inte användes till vardagligt bruk utan som serveringskärl vid till exempel gästabud och som gravgåvor i form av ett uppdukat bord till den avlidne. I en del fall även som benbehållare efter kremering. De kärl som betecknas som finkeramik förefaller ha använts till dryckesritualer och som serviser under gästabud. Även seden att ge den begravde ett dukat bord pekar på att kärlens betydelse var välkänd i det samtida samhället (Eriksson 2009:176ff). Ölandskrukorna introduceras i Mälardalsregionen under äldre romersk järnålder, men företrädesvis i elitmiljöer. Att det även på Öland och Gotland handlar om elitens föremål syns i gravmaterialet, då det är de gravar som är rikast på föremål som även har ölandskrukor, gotlandskrukor eller kannor (se bilaga 1 & 2). Inspirationen till kärlen kan vara bronssitulor som importeras till Skandinavien under denna period (Eriksson 2009:176ff). Den polerade ytan på keramik som förekommer under bronsåldern i Mälardalen försvinner under förromersk järnålder och den tidigaste återkomsten av polerad keramik i området dateras till tiden efter Kristi födelse (Eriksson 2009:127). Dessa kärl har en svartglänsande yta som mycket väl kan tänkas föreställa eller efterlikna metall. Liknande former på kärl har bland annat hittas i tidigare nämnda Gödåker där ett kärl har en dekor som är klart inspirerad av samtida metallkonst. Det kan även finnas kopplingar till dryckesglas eftersom en del kärl har imitation av slipade glasfacetter. Mellan Öland och Gotland finns en del skillnader i utformningen på kärlen. På Öland är foten på ölandskrukorna mindre eller saknas. Eftersom tillverkningsort för ölandskrukorna inte har kunnat fastställas i nuläget är det svårt att peka på om det beror på att ölänningarna har en annan utformning på sina kärl än gotlänningarna eller om det förekommer variationer i båda regionerna som sedan distribuerats olika.