I den här undersökningen tittar jag närmare på dialektutjämningen i Mora genom en studie av två personers språkliga repertoar. Särskilt studeras individuell variation som grund för språklig förändring. I uppsatsen jämför jag språkbruket hos en äldre och en yngre informant, en mor och en vuxen son, i olika samtalssituationer. Den yngre informanten studeras därtill närmare för att se hur dennes individuella variation i tre olika samtalssituationer kan visa på språkliga förändringar i området. Utifrån undersökningen av informanternas språk kan jag visa att Mora-området präglas av en utjämningsprocess. Denna tar sig uttryck dels i att användandet av den traditionella dialekten minskar, dels i att flera traditionella dialektdrag minskar i användning mellan generationerna. Dessutom visar studien av den yngre informantens individuella variation på samma utjämningsprocess där han är mer dialektal i samtal med mer dialektala samtalsdeltagare medan han blir mindre kategoriskt dialektal och använder färre dialektala drag i andra samtalssituationer. Vidare visar en genomgång av den yngre informantens sociala nätverk kopplat till språkanvändning att den traditionella dialektens domäner minskar. I de sammanhang där traditionell dialekt tidigare var de självklara samtalsspråket gäller inte detta längre på samma sätt.