En central stabsprodukt i Svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) är operationsdesign. Den traditionella operationsdesignen har kritiserats för sin linjäritet, stelbenthet och positiva progression och därmed ansetts mindre lämplig för operationer med defensiv inriktning eller stor osäkerhet. SPL, med målsättningen att vara en allomfattande planeringsmetod, har därför i 2017 års version bland annat tillförts ytterligare tre typer av operationsdesign. Denna uppsats undersöker hur SPLs typer av operationsdesign omhändertar tre defensiva operationsplaner från 1979. Undersökningen sker genom att en kvalitativ textanalys leder fram till efterhandskonstruktioner av planernas operationsdesigner. Denna följs av en kvalitativ innehållsanalys för att se hur dessa operationsdesigner omhändertar försvararens möjlighet att avgöra, undvika ett avgörande samt dennes behov av flexibilitet. Resultatet visar att alla designtyper fungerar väl när ett avgörande söks men sämre när ett avgörande försöker undvikas. Behovet av flexibilitet omhändertas bäst i den dynamiska designtypen och någorlunda väl i den traditionella. Båda har dock svårigheter i övergången till det militära slutläget om ambitionen i målsättningarna sänks. De två designtyperna tematisk och mixad, som främst är ämnade för mycket osäkra situationer, omhändertar däremot dåligt de planer som undersökts då mycket av den operativa inriktningen går förlorad. Sammantaget visar undersökningen att genom tillförsel av de nya designtyperna är SPL en bit på vägen mot en allomfattande planeringsmetod, men svårigheten att applicera stabsverktyget operationsdesign på defensiva operationer är ännu inte helt löst.