Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera fördelningen mellan män och kvinnor som departementschefer i regeringen. Detta för att se om och i så fall hur det finns skillnader mellan könen över tid. Undersökningen omfattar tiden 1970-2010 som i sin tur delats i två perioder. Resultatet visade att det finns könsmönster i regeringen. I den tidiga perioden fann jag att männens dominans var väldigt stor och att 10 ministerposter innehafts av endast män. Tre ministerposter fanns vara könsneutrala (maximalt 60-40 procents förhållande mellan könen) och det var socialminister, arbetsmarknadsminister och bostadsminister. Dessa räknas till välfärdspolitik men de två senare kan även räknas till infrastrukturpolitik. Ett nytt departement bildades i slutet av den tidiga perioden, miljö- och energidepartementet. Det var en kvinna på posten som departementschef. I den sena perioden har flertalet förändringar skett. Spridningen har ökat på så sätt att det i varje grupp av mansprofilerade, könsneutrala och kvinnoprofilerade statsrådsposter återfinns politikområden av alla slag. Dessa är basaktiviteter, infrastruktur, välfärd och samordnande. Nu dominerar varken män eller kvinnor inom någon särskild del av politiken utan på specifika statsrådsposter. Det skedde ingen reell ökning av antalet könsneutrala statsrådsposter i den sena perioden jämfört med den tidiga perioden.