I bibelhebreiska texter av olika genrer används det aktiva participet i både nominala och verbala funktioner. I flera språk används det aktiva participet ofta i en progressiv handling i imperfektiv aspekt som till exempel ’springande’. Den temporala innebörden kan vara både nutid, framtid och dåtid. Syftet med denna undersökning var att beskriva det aktiva participet och dess funktion samt frekvens i textanalys av två bibelhebreiska prosatexter. Finns det en diakronisk ut- veckling mellan en tidig och en senare bibelhebreisk narrativ text.? Frågeställningarna var om frekvensen ökar i den senare bibelhebreiska texten samt om användningen av aktivt particip i predikativ funktion ökar jämfört med övriga funktioner. Vilka TAM-värden såsom tempus och aspekt används i texterna? Vilka verblexem är mest förekommande? Undersökningens metod var en deskriptiv analys av en tidig text i Josua kapitel 1–5 samt en senare bibelhebreisk text i 2 Krönikeboken kapitel 17–20. Resultatet visade en ökad förekomst av aktiva particip i predikativ funktion jämfört med aktiva particip i nomen eller attributiv/relativ funktion i den senare texten i 2 Krönikebo- ken jämfört med Josua. Detta har bibelhebreiska forskare tidigare uppmärksammat. Tem- pus är framför allt framtid eller nutid i Josua 1–5 medan dåtid står för drygt hälften av ak- tiva particip i 2 Krön. 17–20. De vanligaste verblexemen i predikativ funktion i de valda texterna är ’ge’, ’stå’ och ’gå över’, ’komma’, ’sitta’ samt ’profetera’ beroende på textens innehåll. Analysen visade även förekomst av intressanta tempusmarkörer och grammatiska konstruktioner såsom hinnēh ’se här!’och historiskt presens. Aspekten för de aktiva partici- pen är framför allt imperfektiv pågående och progressiv, vilket är det aktiva participets hu- vuddrag. Men även perfektiv aspekt förekommer. Slutsatsen är att aktiva particip i predikativ funktion ökar i texten i 2 Krönikeboken jäm- fört med Josua. Är det en diakronisk utveckling av aktiva particip i det bibelhebreiska språket över tid eller beror ökningen på skillnader i olika språkstilar? / In texts of Biblical Hebrew from diverse genres the active participle is used in both nomi- nal and verbal functions. In several languages the active participle is often used in a pro- gressive event in the aspect of imperfective as ‘running’. The temporal meaning can be both present, future and past. The aim of this thesis was to describe the active participle and its function and fre- quency in textual analysis of two texts of prose in Biblical Hebrew. Is there a diachronic development between an early and a later Hebrew narrative text? The questions were whether the frequency increases in the later biblical Hebrew text and whether the use of ac- tive participle in predicative function increases compared to other functions. What TAM values such as tense and aspect are used in the texts? Which verblexems are most com- mon? The method of the research was a descriptive analysis of an early text in the book of Joshua, chapters 1-5 as well as a later biblical Hebrew text in 2 Chronicles chapters 17-20. The result showed an increased occurrence of active participles in predicative function compared to active participles in noun or attributive/relative function in the later text of 2 Chronicles compared to Joshua. Biblical Hebrew scholars have earlier noticed this. Tense is primarily future or present in Joshua 1–5, while past tense accounts for just over half of active participles in 2 Chronicles. 17–20. The most common verb lexemes in predicative function in the selected texts are ‘give’, ‘stand’ and ‘go over’ as well as ‘prophesy’. These are depending on the content of the text. The analysis also showed the presence of interesting tense markers and grammatical con- structions such as hinnēh 'see here!' and historical present. The aspect of the active partici- ple is above all imperfective continuous and progressive, which is the main feature of the active participle. But also, perfective aspect occurs. The conclusion is that active participles in predicative function increase in the text of 2 Chronicles compared to Joshua. Is it a diachronic development of active participles in the biblical Hebrew language over time or is the increase due to differences in different language styles?