I den här uppsatsen presenteras hur personliga filmsamtal kan bidra till främjandet av ett etiskt reflekterande förhållningssätt i en interkulturell undervisning. Fyra ungdomar i två mångkulturella gymnasieskolor delar med sig av sina reflektioner över en vald favoritfilm genom individuella samtal. Mina analyser av data jämförs med Axelssons (2008) studie Film och mening varifrån jag också hämtar analysverktygen som delvis ligger till grund även i denna studie. Min studie visar på både likheter och skillnader i respondenternas utsagor kring deras upplevelse av filmens presenterade berättelse och sina egna reflektioner över personliga etiska och moraliska val. Resultatet visar värdet av att följa upp ungdomarnas egna berättelser av upplevd verklighet som ett interkulturellt undervisningsinnehåll. Genom att följa upp med två olika samtalsformer, dialogiska klassrum och deliberativa samtal, borde möjligheten finnas att låta alla elever komma till tals i den mångkulturella gymnasieskolan

<p>Syftet med följande studie är att ta reda på vad som ligger till grund för ett välfungerande klassrumssamtal i gymnasieskolans svenskundervisning och på vilket sätt samtalet har en funktionell roll. Vi studerar hur samtalet går till och hur den talaktivitet ser ut som äger rum i klassrummet mellan lärare och elever.</p><p>Studien består av samtalsinspelningar genomförda under två olika svensklektioner med två olika klasser och lärare. Inspelningarna har senare transkriberats och analyserats. Vi följer ett helklassamtal och ett mindre gruppsamtal, där vi studerar hur talaktiviteten ser ut mellan lärare och elever. Genom en enkätstudie studeras bland annat lärares och elevers inställningar till samtalen.</p><p>Resultatet visar att i helklassamtalet var läraren en tydlig ledare och upptog den största delen av taltiden. I gruppsamtalet har eleverna nästan lika många ord som läraren, vilket visar att eleverna klarar av att leda ett samtal på egen hand. Både lärare och elever efterfrågar diskussioner i svenskundervisningen, det vill säga att alla är delaktiga och att det blir ett dialogiskt klassrum. Båda lärarna anser att det förekommer problem med tystlåtna respektive pratsamma elever. För att förebygga detta bör man som lärare skapa samtalssituationer där alla får lika stort utrymme, exempelvis diskussioner i mindre grupper. En av lärarna i undersökningen menar att det bästa sättet att hålla igång ett samtal är att ställa bra och engagerande frågor som berör så många som möjligt.</p>

Syftet med följande studie är att ta reda på vad som ligger till grund för ett välfungerande klassrumssamtal i gymnasieskolans svenskundervisning och på vilket sätt samtalet har en funktionell roll. Vi studerar hur samtalet går till och hur den talaktivitet ser ut som äger rum i klassrummet mellan lärare och elever. Studien består av samtalsinspelningar genomförda under två olika svensklektioner med två olika klasser och lärare. Inspelningarna har senare transkriberats och analyserats. Vi följer ett helklassamtal och ett mindre gruppsamtal, där vi studerar hur talaktiviteten ser ut mellan lärare och elever. Genom en enkätstudie studeras bland annat lärares och elevers inställningar till samtalen. Resultatet visar att i helklassamtalet var läraren en tydlig ledare och upptog den största delen av taltiden. I gruppsamtalet har eleverna nästan lika många ord som läraren, vilket visar att eleverna klarar av att leda ett samtal på egen hand. Både lärare och elever efterfrågar diskussioner i svenskundervisningen, det vill säga att alla är delaktiga och att det blir ett dialogiskt klassrum. Båda lärarna anser att det förekommer problem med tystlåtna respektive pratsamma elever. För att förebygga detta bör man som lärare skapa samtalssituationer där alla får lika stort utrymme, exempelvis diskussioner i mindre grupper. En av lärarna i undersökningen menar att det bästa sättet att hålla igång ett samtal är att ställa bra och engagerande frågor som berör så många som möjligt.