Dagens digitala samhälle håller på att utvecklas i en oerhört snabb takt, vilket inte alltid gör det lätt för personer att anpassa sig till förändringarna. Speciellt inte om man som individ redan tillhör socialt utsatta grupper, vilket är fallet för många av den äldre generationen. Dessa grupper hamnar enkelt i digitala utanförskap, där de inte har samma möjligheter till att använda sig av samhällets digitaliserade tjänster på samma sätt som resten av befolkningen. Denna fallstudie har då till syfte att försöka mäta effektiviteten av ett specifikt utbildningstillfälle som genomfördes i Torsby kommun. Målet med detta utbildningstillfälle var att utbilda dess äldre deltagare om digital användning och med hjälp av en mer praktiskt inlärning förhoppningsvis även motverka deras digitala utanförskap. Hur effektiv var denna insats sett ur ett kortsiktigt kontra långsiktigt perspektiv? För att ta reda på detta genomfördes det kvalitativa telefonintervjuer med ett antal tidigare deltagare. Denna återkoppling genomfördes ungefär två och en halv månader efter utbildningstillfället för att se hur väl de tidigare deltagarna hade kommit ihåg sin utbildning. Resultatet och analyseringen av intervjuerna visar på att de flesta deltagare inte hade förändrat sina vanor särskilt mycket efter utbildningstillfället. Orsaken bakom detta verkar huvudsakligen vara fortsatt osäkerhet gällande ämnet, där flera av deltagarna svarade med att de inte kunde komma ihåg vad som hade lärts ut under utbildningstillfället. Även om i stort sett alla uppringda svarade med att de tyckte om tillfället verkar det som att det heller inte var tillräckligt för att effektivt motverka deltagarnas digitala utanförskap, vilket skulle kunna vara en potentiell förbättringspunkt för uppkommande insatser.