Magnetic resonance imaging (MRI) has become the most important modality for assessment of pathological changes in the knee cartilage. The assessment of the cartilage is usually made by a set of anatomical MRI images with different sequences. Newer techniques, that map various in MRI parameters, have been developed and allows changes in an earlier stage of the disease. One of these techniques is T2 mapping. The goal of this thesis was to compare this newer technique, T2 mapping, with the standard MRI assessment for assessment of articular cartilage on distal femur in the knee. The purpose was to assess the cartilage with these two different methods and analyze its outcomes. Eight subjects were included in this study and scanned with a 3.0 T or 1.5 T MRI machine. A specific MRI knee protocol was used for the standard MRI assessment, and a multi-echo sequence was used for the T2 mapping. The T2 map was created and analyzed in the program IntelliSpace Portal. Both the standard MRI assessment and the T2 map showed changes in the knee cartilage. The result showed either indication for damage cartilage or healthy cartilage. The standard assessment showed cartilage lesion in three subjects and no lesion in five subjects. The same outcomes were with the T2 mapping. However, not all results were equal. The T2 mapping also showed higher values in the trochlea area where no indications for changes were found in the standard assessment. This study showed similar results for both the standard assessment and the T2 map. Both methods could identify damage and is, therefore, useful for assessment of the knee cartilage. The outcomes of the different methods differ, and the assessment is therefore made in different ways. The T2 mapping can be analyzed both visual and quantitative. The outcomes were both a color map of the knee but also results in graphs and values. The standard assessment is only assessed from grayscale images. The best outcomes from the T2 mapping was when it only was changes within the cartilage and not when the cartilage lesion was adjacent to an underlying bone lesion. Based on what was examined in this work, the best result was when T2 mapping was used together with the anatomical images used in the standard assessment. The conclusion is that the standard assessment is necessary when it comes to make a damage assessment and perform damage marking as for Episurf. The T2 mapping is, however, an interesting method and will be more useful with more applications in the future. It is therefore exciting to keep an eye on the technology and its development. / Magnetisk resonanstomografi (MR) har blivit den viktigaste modaliteten vid bedömning av patologiska förändingar i knäbrosket. Bedömningen av brosket görs vanligtvis med hjälp av anatomiska MR bilder som är skannade med olika sekvenser för att få olika viktningar på bilderna. En nyare teknik, T2 mappning, som kartlägger olika MR prameterar, har utvecklats för att med hjälp av andra parametrar analysera knäbrosket. Den här tekniken har resulterat i att förändringar i brosket kan upptäckas vid ett tidigare stadie i sjukdomsförloppet. Målet med det här examensarbetet var att jämföra de olika teknikerna, T2 mappning och MR-standardbedömningen, för att bedöma ledbrosket på distala lårbenet i knäet. Syftet var att bedöma brosket utifrån dessa olika metoder samt att analysera och jämföra dess resultat. Åtta subjekt ingick i studien och skannades med en 3,0 T eller 1,5 T MR-maskin. Ett specifikt MR-knäprotokoll användes för att skanna sekvenserna som ingick i standard bedömningen och en multi-ekosekvens användes för T2 mappningen. T2-mappningen skapades och analyserades sedan i programmet IntelliSpace Portal. Både standard MR-bedömningen och T2-mappningen visade tydliga förändringar i brosket. Resultatet visade antingen indikationer på skadat eller friskt brosk. Standardbedömningen visade broskskador hos tre subjekt och inga broskskador hos fem subjekt. Samma resultat visades med T2-mappningen. Däremot skilde sig vissa resultat mellan T2 mappningen och standardbedömningen. Då denna studie visade liknande resultat för både standardbedömningen och T2-mappningen, är båda metoderna användbara för bedömning av knäbrosket. De olika metoderna har olika utfall vilket gör att bedömningen sker på olika sätt. I T2 mapping får man ut både en färgkarta över knät men också grafter och värden som kan användas. I standardbedömningen görs bedömningen bara utifrån olika gråskalebilder. T2 mappningen var mest användbar när det var tydliga förändingar i bara brosket och inte när skadan mest var i benet. Det bästa resultatet var däremot när T2 mappning användes tillsammans med standardbedömningen. Slutsatsen är att standardbedömningen är nödvändig när det kommer till att bedömma skador och göra en skademarkering så som för Episurf. T2 mapping är däremot en väldigt intressant teknik men är idag inte en vanlig teknik inom diagnostiken och saknar just nu något tydligt användningsområde. Däremot, finns det stor potential och kommer troligtvis bli vanligare och få fler användingsområden i framtiden.