Studien syftar till att undersöka om socialsekreterare och behandlingssekreterare upplever att ungdomar som placeras på Statens institutionsstyrelse [SiS] kan få sina behov tillgodosedda enligt den evidensbaserade metoden BBIC. Studien berör även vad socialsekreterare och behandlingssekreterare har för upplevelse om användningen att arbeta utifrån standardiserade utredningsmetoder och praktiksbaserade kunskaper. Utifrån ett stort bortfall kommer studien även att undersöka barn och ungdomars egna erfarenheter av att vara placerade på SiS-hem utifrån två rapporter från SiS. Studien bygger på en kvalitativ ansats, kombinerat som en fallstudie. För att bearbeta och analysera det empiriska materialet har en tematisk analys använts. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i evidensbaserad praktik vilket är uppdelad i specifika faktorer och allmänna faktorer utifrån dodobird-effekten. Insamling av data till empirin består av kvalitativa interjvuer med två socialsekreterare och en behandlingssekreterare från olika kommuner i Sverige samt två SiS-rapporter. Huvudresultatet visade att det ör svårt att erbjuda rätt insats och ge rätt resurser till denna grupp i samhället på grund av ett begränsat urval av insatser och begränsade resurser. Detta är med hänsyn till flera olika faktorer så som lagstifningen, samverkan, arbetskraft samt en ansträngd relation till viktiga aktörer i ungdomars liv. I en verksamhet som SiS blir det därför svårt att kunna tillgodose barn och ungas behov i samtliga områden utifrån de behov som BBIC anser krävs för barns välstånd.