Inom loppet av sex månader mördades tre personer i Hudiksvalls kommun. Morden blev uppmärksammade i media och beskrevs som brutala i sitt tillvägagångssätt. En 20-årig man dömdes för mordet på Vanja Nilsson och Kjell List och en 22-årig man dömdes för mordet på Tova Moberg.Ambitionen med uppsatsen var att undersöka hur Hudiksvalls tidning med hjälp av gestaltning och dramaturgi formar en mediebild av en individ. I det här fallet en bild av två män, från att dessa häktats fram tills dess att påföljd meddelats av tingsrätten. Ännu en ambition var att undersöka hur samma tidning förhållit sig enligt det pressetiska ramverket i sin rapportering kring gärningsmännen och dess offer.Teoretiska utgångspunkter aktuella för uppsatsen har varit gestaltningsteori och dramaturgi. Dessa visar hur och med vilka hjälpmedel man framställer händelser och individer i media. Utgångspunkten medier och brott blev en stor tillgång då den fokuserar helt på medierna och dess omättliga aptit för brott och avvikelser. Pressetiken och de pressetiska rekommendationerna var nödvändiga för att se hur Hudiksvalls tidning förhållit sig enligt dessa.Uppsatsen är huvudsakligen kvalitativ men har stärkts med kvantitativ metod.Analysen visade att Hudiksvalls tidning gestaltat gärningsmännen utifrån avvikelser i vederbörandes personlighet och bakgrund. Hos 20-åringen var gestaltningen nyanserad av mannens psykiska ohälsa medan gestaltningen av 22-åringen var influerad av mannens bakgrund med droger och kriminalitet. Pressetiskt visade sig ett ställningstagande från tidningens sida där man gick ut med den ena gärningsmannens identitet i form av både bild och namn, medan den andra gärningsmannen förblev anonym.I analysen med fokus på gärningsmännens offer, var resultatet att namn och bild publicerades på alla tre offren. I fallet Tova Moberg fann jag att det till viss del fanns ett allmänintresse då hon från början var anmäld som försvunnen. I fallet Vanja Nilsson och Kjell List fann jag däremot inget uppenbart allmänintresse i identifierandet av offer, att Hudiksvalls tidning är en lokaltidning visade sig däremot vara av betydelse. / In less than six months three people are murdered in the county of Hudiksvall, Sweden. The homicides were described as brutal and received a lot of media attention. A 20-year-old man was later convicted for the murder of Vanja Nilsson and Kjell List and a 22-year-old man are later convicted for the murder of Tova Moberg. The ambition with this paper has been to examine how Hudiksvalls newspaper, with the help of framing and dramaturgy creates a media image of a person. In this case, an image of two men, from the moment they were arrested, until penalty was given by the district court. Another ambition was to investigate how the same newspaper handled the media coverage in relation with the [Swedish] press ethical framework, both in its reporting about the perpetrators and its victims.Theoretical framework relevant to this essay has been framing theory and dramaturgy. These show how and with which means you make and portray events and individuals in the media. Media and crime were also a big theoretical asset since its main focus is on the relation between media and crimes. The [Swedish] press ethical framework was necessary as a theoretical approach since one of the essays main issues were to see how Hudiksvalls newspaper handled the media coverage in relation to the press ethical guidelines. The essay is mainly qualitative but has been strengthened by quantitative method.The analysis showed that Hudiksvalls newspaper portrayed the perpetrators based on abnormalities in their personality and backgrounds. The image of the 20-year-old man was shaded by the his psychological problems, while the image of the 22-year-old was influenced by his background with drugs and crimes. The analysis also showed that the newspaper revealed the identity of one of the perpetrators’, while the other offender remained anonymous.In the analysis focusing on the perpetrators' victims, the result showed that names and images were published off all three victims. In the case of Tova Moberg, I found that to some extent there was a public interest since she initially was reported as a missing person. However, in the case of Vanja Nilsson and Kjell List I found no obvious public interest in revealing their identity, all though the fact that Hudiksvalls newspaper is a local newspaper, proved to be of importance in the matter.