Den tyska lärlingsutbildningen är ett dualt utbildningssystem där praktiska och teoretiska kunskaper lärs ut, både i skolan och på en arbetsplats. Utbildningsformen har en lång tradition och är väl etablerad i det tyska samhället. Diskussioner kring utbildningens utformning präglas av de föreställningar som finns kring praktisk och teoretisk kunskap. Detta gäller generellt för utbildningssystem i olika länder. Redan i antiken lade Platon och Aristoteles grunderna till den kunskapssyn som lever kvar i vårt samhälle än i dag. Praktisk kunskap värderas ofta lägre än teoretisk kunskap. Det finns även en föreställning om att det är den teoretiska kunskapen som ska eftersträvas i högsta möjliga mån. I den här kvalitativa studien undersöktes hur tyska lärlingselever ser på praktisk och teoretisk kunskap, hur de upplever att praktisk och teoretisk kunskap hänger samman samt hur de ser på status i samband med praktisk och teoretisk kunskap. I undersökningen användes fokusgruppintervjuer som undersökningsmetod. Lärlingselever med olika utbildningsinriktningar intervjuades och därefter analyserades elevernas utsagor. Resultaten visade att lärlingseleverna definierar praktisk och teoretisk kunskap utifrån de föreställningar som länge har funnits kring de olika kunskapsformerna. De upplevde att praktisk och teoretisk kunskap bildar en enhet och att båda kunskapsformerna behövs. Lärlingseleverna framhävde att de lär sig bäst när de själva får utföra en handling samt att fel och feedback främjar lärprocessen. När det gäller status upplevde lärlingseleverna att deras utbildning har en låg status samt att deras arbete inte uppskattas i samhället. Resultaten analyserades utifrån tidigare forskning på området samt John Deweys teorier om praktisk och teoretisk kunskap: intelligent action, learning by doing samt status i förhållande till praktisk och teoretisk kunskap.