This thesis will focus on how growth in GDP has been allocated among the people in Brazil, during the years of 1976 and 2003. Moreover poverty and inequalities are investigated along with poverty reduction, thus if growth has been pro poor will be presented. The study analyse if growth has benefited the poorest part of the population in Brazil. In addition the regional differences – the southeast and the northeast – are analyzed separately in order to see if there is any difference in the two regions in the agricultural and the industrial sector respectively. This is done to see if there is any correlation between growth and poverty reduction. We used a theory by Arthur Lewis who developed a two sector model where only two sectors existed the agricultural and industrial the so called “Lewis organizational dualism”. This model was later to be modified by Gunnar Myrdal and Nicholas Kaldor, who blamed the current situation of every society on “historical accident” where, because of an upward spiral of cumulative causation, urban areas grew and regions in the periphery stagnated. We used data that was collected from Instituto de Pesquisa Econômica Aplicada (IPEA; Institute of Applied Economic Research) between the periods 1976 – 2003. We found that the income in the poorest part of the population seemed to grow at a much slower past that of the rich. Moreover, measured as by the headcount index – the share of the population that lives under $2 per day – has been reduced over time in total Brazil, but not in the agricultural sector in either region. Surprisingly industrial growth has only been beneficial for the poor in the northern part of the country. Therefore the conclusion is that poverty has not been pro poor in either relative or absolute terms. / Denna uppsats kommer att fokusera på hur tillväxt i Brasilien har blivit distribuerad mellan åren 1976 och 2003. Fattigdom och sociala skillnader undersöks för att se om fattigdomen har minskat, alltså om tillväxten har varit ”pro poor”. Detta analyseras på landsnivå för att sedan brytas ner på två regioner, den sydöstra och den nordöstra, för att lättare kunna jämföra skillnaderna mellan de olika regionera i de två olika sektorer; jordbrukssektorn och den industriella sektorn. Detta är gjort för att se om det finns något samband mellan tillväxt och fattigdoms reducering. Vi använde oss av ”Lewis organizational dualism” utvecklad av Arthur Lewis, som består av två olika sektorer, den industriella och jordbrukssektorn. Den kom sedan att revideras av Gunnar Myrdal and Nicholas Kaldor, som hävdade att det samhället som vi lever i idag är skapat av historiska tillfälligheter där de liknade städernas utveckling vid en uppåtgående spiral av ackumulerade tillfälligheter som gör att det fortsätter att växa varvid de regioner i periferin stagnerar eller rent av går tillbaka. Vi använde oss av data från Instituto de Pesquisa Econômica Aplicada (IPEA; Institutet för tillämpad ekonomisk forskning) mellan åren 1976 – 2003. Våra resultat visade att inkomsten hos de fattigaste väste mycket långsammare än de rikas. Vidare, mätt med måttet ”headcount index” – alltså de som lever under $2 per dag – har reducerats under de åren som vi har undersökt i hela Brasilien. I jordbrukssektorn har fattigdomen inte reducerats alls, verken i den nordöstra eller den sydöstra delen av landet. Det som är förvånansvärt är att fattigomen endast har reducerats i de nordöstra delarna, tack vare industriell utveckling. Därför drar vi slutsatsen att tillväxten i Brasilien inte har varit ”pro poor”, verken i den relativa eller den absoluta bemärkelsen.

<p>This thesis will focus on how growth in GDP has been allocated among the people in Brazil, during the years of 1976 and 2003. Moreover poverty and inequalities are investigated along with poverty reduction, thus if growth has been pro poor will be presented. The study analyse if growth has benefited the poorest part of the population in Brazil. In addition the regional differences – the southeast and the northeast – are analyzed separately in order to see if there is any difference in the two regions in the agricultural and the industrial sector respectively. This is done to see if there is any correlation between growth and poverty reduction.</p><p>We used a theory by Arthur Lewis who developed a two sector model where only two sectors existed the agricultural and industrial the so called “Lewis organizational dualism”. This model was later to be modified by Gunnar Myrdal and Nicholas Kaldor, who blamed the current situation of every society on “historical accident” where, because of an upward spiral of cumulative causation, urban areas grew and regions in the periphery stagnated.</p><p>We used data that was collected from Instituto de Pesquisa Econômica Aplicada (IPEA; Institute of Applied Economic Research) between the periods 1976 – 2003. We found that the income in the poorest part of the population seemed to grow at a much slower past that of the rich. Moreover, measured as by the headcount index – the share of the population that lives under $2 per day – has been reduced over time in total Brazil, but not in the agricultural sector in either region. Surprisingly industrial growth has only been beneficial for the poor in the northern part of the country. Therefore the conclusion is that poverty has not been pro poor in either relative or absolute terms.</p> / <p>Denna uppsats kommer att fokusera på hur tillväxt i Brasilien har blivit distribuerad mellan åren 1976 och 2003. Fattigdom och sociala skillnader undersöks för att se om fattigdomen har minskat, alltså om tillväxten har varit ”pro poor”. Detta analyseras på landsnivå för att sedan brytas ner på två regioner, den sydöstra och den nordöstra, för att lättare kunna jämföra skillnaderna mellan de olika regionera i de två olika sektorer; jordbrukssektorn och den industriella sektorn. Detta är gjort för att se om det finns något samband mellan tillväxt och fattigdoms reducering.</p><p>Vi använde oss av ”Lewis organizational dualism” utvecklad av Arthur Lewis, som består av två olika sektorer, den industriella och jordbrukssektorn. Den kom sedan att revideras av Gunnar Myrdal and Nicholas Kaldor, som hävdade att det samhället som vi lever i idag är skapat av historiska tillfälligheter där de liknade städernas utveckling vid en uppåtgående spiral av ackumulerade tillfälligheter som gör att det fortsätter att växa varvid de regioner i periferin stagnerar eller rent av går tillbaka.</p><p>Vi använde oss av data från Instituto de Pesquisa Econômica Aplicada (IPEA; Institutet för tillämpad ekonomisk forskning) mellan åren 1976 – 2003. Våra resultat visade att inkomsten hos de fattigaste väste mycket långsammare än de rikas. Vidare, mätt med måttet ”headcount index” – alltså de som lever under $2 per dag – har reducerats under de åren som vi har undersökt i hela Brasilien. I jordbrukssektorn har fattigdomen inte reducerats alls, verken i den nordöstra eller den sydöstra delen av landet. Det som är förvånansvärt är att fattigomen endast har reducerats i de nordöstra delarna, tack vare industriell utveckling. Därför drar vi slutsatsen att tillväxten i Brasilien inte har varit ”pro poor”, verken i den relativa eller den absoluta bemärkelsen.</p>