I vikingatida nordiska runinskrifter brukas normalt inga dubbelteckningar. Syftet med studien är att analysera ordinterna upprepade runor i dessa inskrifter för att undersöka förekomsten av detta, förklaringar till detta, samt eventuella samband mellan olika typer av ordintern dubbelteckning och regionalitet, datering, materialtyp, etc. Som metod sökte jag i Samnordisk runtextdatabas och Runor. Källor som bland annat Sveriges runinskrifter samt Danmarks runeindskrifter användes för att kategorisera förklaringar till dubbelteckning. Resultatet visade att av samtliga funna vikingatida nordiska runinskrifter hade 150 (ca 5 %) ordintern dubbelteckning (totalt 188 belägg). Dubbelteckning visade sig vara ett heterogent fenomen med flera mycket olika förklaringar. Ca en tredjedel av beläggen hade dessutom fler än en möjlig förklaring, alternativt flera samverkande möjliga förklaringar. Vanligast var föga överraskande de förklaringar kopplade till olika form av felristning eller felläsning (ca 50 % av beläggen). Inga större, men likväl diverse mindre samband kunde heller identifieras mellan olika typer av dubbelteckning och olika relevanta bakgrundsfaktorer såsom regionalitet och datering.