In this essay we describe the characteristics of the internet language used by senior-level school pupils. Our primary question formulation is: ”Which are the significant features of the youth’s internet language on a morphological, lexical, syntactical and orthographical level?” In order to answer this question we have analyzed 45 text ex-amples which is brought from two different internet forums, Bilddagboken.se and Un-gdomar.se, forums which are widely used by youths. The analysis has been made on a morphological, lexical, orthographical and syntactical level. We have also another question formulation which is: “How is emoticons used in youth’s internet conversa-tions?” Thereby we also study the use of emoticons in the examples we have analyzed.Our conclusion in this essay is that the youth’s internet language is a language that in many cases should be seen as an own language; it should be seen as an entirely new and unique way of communication. Therefore it should not be placed in any of the cat-egories you use to talk about when it comes to linguistic studies.

Med korttidsminne menas förmågan att hålla något i minnet i ett par sekunder. Denna kapacitet har tidigare satts till 7±2 enheter hos hörande individer. Motsvarande kapacitet hos döva har visat sig ligga på en något lägre nivå, 4±1 enheter. Hur många enheter en person kan hålla i minnet har ansetts bero på fonologisk förmåga. En bra fonologisk förmåga kan i sin tur kopplas till en bra ordavkodningsförmåga. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns en koppling mellan korttidsminneskapacitet och ordavkodningsförmåga. Då resultaten jämförts mellan dessa två förmågor, finns tendenser till högre samband hos döva individer än hos hörande. I studien har korttidsminneskapaciteten testats med hjälp av spanntest i form av bokstäver/siffror som har presenterats framlänges/baklänges och med skrift/video. Resultatet visade på 6±1.5 enheter för hörande och 5±1.5 för döva. Tidigare studier har även diskuterat vilken typ av presentationssätt som lämpar sig bäst för spanntest då det gäller jämföranden mellan hörande och döva. Vissa har använt sig av talade respektive tecknade siffror och bokstäver medan andra har presenterat stimuli i skrift. En hypotes ställdes om presentationssätt gynnar prestationen på korttidsminnestest, med antagandet om att hörande bör gynnas vid auditiv presentation. Föreliggande studies resultat visade att båda grupperna presterade bättre med stimuli presenterat på tal/tecken, men att framför allt döva gynnades, vilket motbevisar denna hypotes. Slutligen testades även ordavkodningsförmågan, både fonologisk och ortografisk, hos de båda grupperna. Hypotesen var att båda grupperna borde prestera någorlunda lika vid ortografisk ordavkodning men att de döva borde prestera på en lägre nivå vid fonologisk ordavkodning. Resultatet bekräftar denna hypotes.

Syftet med interventionsstudien är att bidra med kunskapsutveckling kring arbetssätt för att utveckla elevers förmåga att skriva med flyt. Studiens syfte är också att undersöka om det finns samband mellan ordavkodning/läshastighet och skrivflyt. Interventionen genomförs i klassundervisningen i skolår 1 och 2. Under tio tillfällen skriver eleverna i sina tankeböcker. Dockan Mini, som är huvudpersonen i klassens läsebok, ger skrivuppdrag som diskuteras innan eleverna börjar skriva. Vid tre olika tillfällen mäts skrivflytet genom att eleverna får skriva en text till en bild. Eleverna får också skriva så många bokstäver de hinner under en minut för att undersöka hur pass automatiskt de kan forma bokstäver. Resultatet från testerna jämförs med elevernas ordavkodning/läshastighet. Studiens resultat visar att skrivflytet ökar. Texterna vid eftertesten innehåller fler ord än vid de tidigare testerna och de flesta eleverna når en högre skrivnivå. Studien visar inte på något tydligt samband mellan skrivflyt och ordavkodning/läshastighet.

Syftet med studien är att undersöka hur engelskundervisningen kan anpassas för elever med dyslexi samt få en fördjupad förståelse för hur några elever med dyslexi har upplevt engelskundervisningen i grundskolan. För att få svar på frågeställningarna genomförde vi kvalitativa intervjuer med fyra lärare och tre elever. Lärarna arbetar eller har arbetat med specialpedagogiska insatser mot elever som har svårigheter i engelska, eleverna är över 15 år och har dyslexi. Studien har en hermeneutisk ansats, med en explorativ karaktär.   Resultatet visar att eleverna har upplevt engelska som det svåraste ämnet i skolan och att det har präglat deras självkänsla och motivation negativt. Vidare framgår av resultatet att det behövs tre komponenter för att det ska bli en framgångsrik undervisning för elever med dyslexi. För att kunna genomföra adekvata insatser i engelskundervisningen behövs en noggrann kartläggning av elevens specifika svårigheter och styrkor. För att kunna göra en sådan kartläggning krävs kunskaper i det engelska språkets djupa ortografi, komplexa stavelsestruktur och hur man lär ut grunderna. Det krävs även kunskaper om läs- och skrivsvårigheter samt en lyhördhet och vilja att lyssna till hur eleven själv upplever sina svårigheter och de insatser som erbjuds.

Syftet med förevarande studie är att undersöka skönlitteratur, mer specifikt lyrik, från upplysningstiden fram till i dag med fokus på ortografi för att påvisa konkreta förslag på hur skönlitteratur kan användas som ett didaktiskt verktyg i undervisning i det svenska språkets ortografiska utveckling. Det valda materialet består av lyrik hämtad från sju litterära epoker. Tre av verken är författade av kvinnor och fyra av verken är författade av män. Analysen avgränsades till fyra utvalda ortografiska variabler. Till att börja med genomfördes analyser av de enskilda verken med hjälp av systematiserade analyser med inspiration från deskriptiv stilistik och brukstextanalys. Sedan utfördes komparativa diakrona analyser för att utforska ortografins utveckling. Resultatet visar att det går att se tydliga likheter och skillnader avseende de utvalda ortografiska variablerna. Resultatet visar även att en kronologisk utveckling kan iakttas eftersom det finns tydliga skillnader i dikterna publicerade innan och efter stavningsreformen 1906. I diskussionen framgår det även att det går att påvisa ett flertal möjligheter till hur lyrik kan användas i undervisning i det svenska språkets ortografiska utveckling. Två exempel är att använda det analyserade materialet som underlag för diskussion om stavningsregler samt potentialen att använda materialet för att ge eleverna möjlighet att utveckla en historisk medvetenhet om språket.

Lärare behöver ha goda kunskaper om språkets uppbyggnad för att kunna undervisa om stavning där kunskaper om ords innebörd och struktur, stavningsregler, morfologi och fonologi är viktiga byggstenar. Utbildning i språket och dess struktur blir därmed viktigt för verksamma eller framtida F-3 lärare. Denna litteraturstudie har genomförts för att belysa forskningsresultat gällande lärares viktiga kunskaper för att kunna undervisa om stavning och språkets struktur i de tidiga skolåren samt hur lärare tillämpar en god stavningsundervisning som främjar elevers utveckling mot en automatiserad stavning. Genom elektroniska sökningar i databaserna ERIC, Unisearch och Swepub har 11 vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling inkluderats i studien utifrån olika kriterier. Därefter har en innehållsanalys genomförts för att leta reda på gemensamma teman i de empiriska studierna, som sedan kunnat strukturera litteraturstudiens resultat. Studiens resultat visar bland annat att fonologi, morfologi, stavningsregler, strategier och ords innebörd behöver explicit undervisning för att eleverna ska kunna tillämpa kunskaperna i mötet med nya ord. Att uppmärksamma elevers stavfel är även viktigt för att lärare utifrån dessa kan planera stavningsundervisningen på ett sätt som tillgodoser varje elevs individuella behov. Individanpassning är oerhört viktigt för att möjliggöra varje elevs förutsättning till att utveckla en morfologisk-ortografisk stavning. Dessutom är en tidig stavningsundervisning grundläggande för elevers fortsatta stavningsutveckling, och därmed skrivutveckling.

Föremålet för denna undersökning är en isländsk handskrift från 1300-talet, AM 231 VII fol., som innehåller ett fragment av Barlaams saga ok Josaphats. Fragmentet består av två skadade pergamentblad och flera forskare har hävdat att dess upphovsman är densamme som har skrivit Uppsala-Eddan, även kallad DG 11. AM 231 VII fol. har dock aldrig givits ut separat eller stått i fokus för en ingående undersökning om dess paleografiska och ortografiska drag. Syftet med uppsatsen är att presentera en diplomatarisk utgåva av handskriften, granska dess paleografi och språkformer och bilda ett pålitligt underlag för en jämförelse mellan den och DG 11. En sådan jämförelse faller emellertid utanför ramen för denna uppsats. På grundval av den paleografiska undersökningen har jag på en makropaleografisk nivå kunnat etablera handskriftens graftyper och på en mikropaleografisk nivå dess graftypsvarianter. Dessutom har jag ur skrifthistoriskt perspektiv kategoriserat skriften i fragmentet som tillhörande den gotiska skrifttypen Northern Textualis, även om vissa kursiva drag också går att iaktta. Resultaten av den ortografiska undersökningen motsäger delvis de tidigare redogörelserna av handskriftens språkformer. I synnerhet gäller detta: 1) representationen av den bakre trycksvaga vokalen, som oftast är \o\, medan \v\ bara förekommer några gånger; 2) den främre trycksvaga vokalen skrivs alltid \i\, förutom i ett fall där graftypen \e\ används; 3) reflexivändelsen i verben skrivs både \z\ och \zt\; 4) norvagismerna är fler än man tidigare hade iakttagit: den oomljudda ordformen \mannoþvm\; skrivningarna med \e\ för förväntat /æ:/ efter velar och nasal konsonant; \þ\ för förväntat /d/ efter nasal konsonant och efter /l/; ordformen \herbyrgi\. De nya yngre drag som jag har kunnat iaktta är följande: det ofta förekommande bruket av \av\ för /ɔ/ istället för \o\; fonemet /æ:/ skrivs oftast \æ\ och bara några gånger e med hake; /l/ dubbeltecknas alltid framför /d/ och /t/; reflexivändelsen i verben är ibland \zt\. Som äldre drag räknar jag bruket av graftypen \o\ för den bakre trycksvaga vokalen. Vokallängden markeras ibland genom överskriven accenttecken i kortare ord, men oftast markeras den inte. Dubbelteckning av \a\ förekommer uteslutande i namn av icke-nordiskt ursprung. Fonemen /a:/ och /ɔ:/ har sammanfallit och skrivs \a\. Fonemen /æ:/ och /ø:/ har också sammanfallit och skrivs båda två \æ\. Konsonantlängden markeras oftast genom dubbelteckning men vissa långa konsonantiska fonem betecknas genom överskriven punkt: /t:/, med kapitäl, /g:/, /m:/, och /r:/, eller med särskilda graftypsvarianter, /n:/. Kapitälerna har i vissa fall endast framhållande funktion eller förekommer i samband med supralinjära förkortningstecken. Visst inflytande från den latinska skrifttraditionen kan noteras i skrivningen \qv\ för /kw/.

Medeltida diplom är en viktig källa till kunskap om det medeltida samhället och språket. Många av dessa diplom är outgivna, och därmed otillgängliga för den som inte har vana att läsa det medeltida handskriftsmaterialet. Med den här uppsatsen tillgängliggörs ytterligare ett diplom genom transkription och översättning till nusvenska. Dessutom görs en analys av språket i diplomet, och analysen sätts i samband med de språkliga förändringar som sker i den yngre fornsvenska perioden. Det är inte många av dessa förändringar som har slagit igenom i diplomets språk, men det går att urskilja några tecken på att kasussystemet är på väg att genomgå en förenkling, och det går att se en tydlig latinsk påverkan på språkets alla nivåer.

I denna uppsats undersöks tre dagstidningars bruk av gammalstavning och nystavning efter 1906 års stavningsreform. Undersökningen sträcker sig från 1906 till 1926 och omfattar alltså en period på 20 år. De tidningar som ingår i undersökningen är Aftonbladet, Nya Dagligt Al- lehanda samt Social-Demokraten. Aftonbladet betraktades på denna tid som en liberal tidning. Nya Dagligt Allehanda hade en konservativ politisk hållning och Social-Demokraten var som namnet antyder en socialdemokratisk tidning med Hjalmar Branting som redaktör. Stavningsreformen 1906 rörde stavningen av v- respektive t-ljudet. Den innebar kort sagt att bokstäverna f, fv och hv som beteckning för v-ljudet ersattes med ett enkelt v och att dt som beteckning för t-ljudet ersattes med ett eller två t. Syftet med undersökningen är att un- dersöka hur pass väl tidningarna anammade dessa språkliga förändringar samt huruvida detta kan kopplas till politisk inriktning. Materialet består av ett antal tidningssidor hämtade från de tre tidningarna, och genom att jämföra förekomsten av gammal- respektive nystavning så kan slutsatser dras kring hur reformvänliga tidningarna var. Variationen ställs sedan i relation till tidningarnas politiska koppling. Dessutom görs en kvantitativ studie i meningslängd i syfte att ta reda på om det även finns några sådana syntaktiska skillnader i tidningarna som i så fall skulle kunna peka mot ett mer modernt språkbruk. Resultaten visar att det finns ett klart samband mellan tidningarnas politiska färg och deras bruk av gammal- respektive nystavning. Av de tre tidningarna är Social-Demokraten först med att införa nystavning. Därefter kommer det liberala Aftonbladet. Nya Dagligt Allehanda går över till nystavning först 1926. Samtliga tre tidningar har en kortare genomsnittlig meningslängd 1926 jämfört med 1906, men här, i fråga om meningslängd, finns ingen tydlig skillnad dem emellan.

With purpose of developing the knowledge of language change in the orthographic scientific field, this study maps out three of the orthographic changes that are penned down by Leopold in Afhandling om Svenska stafsättet year 1801. Here, introductions, acceptance and spreading of new spellings the Swedish language use during the end of the 18th and the first half of the 19th century and the reasons for them spreading are in focus. In the essay, changes in k-spelling, j-spelling and ä-spelling within sixteen French loanwords with connections to either music and theatre or the military are analysed in printed newspapers. All the words used in this piece of research are French loanwords which Leopold recommends to be adjusted in their spelling to fit the Swedish spelling system. The period of 1790 to 1849 is divided into two parts. The first one is from 1790 to 1809 and is referred to as the introduction period. The period after that, from 1810 to 1849, is the period of acceptance and spreading. The results consist of numbers of hits and paper publications digitalized by The royal library (´Kungliga biblioteket´).  The conclusions drawn by this study is that most of Leopold´s spellings get a dramatic and fast increase in usage in a period of a few years from year 1800, where the K-words get the largest percentual development. In that period Leopold´s spelling increase particularly from 1804 to 1807. During the 1810s and 1820s, the spellings that Leopold recommends and other spellings are used about as often and no greater changes happen to the k- and ä-spellings. Only the j-spellings get a greater development with an escalation in the use of some words between 1817 and 1818. From 1830 to 1849, Leopold´s spellings are used a lot more often than the other spellings in most cases. From the introduction of the new spellings, it takes between three to six years for the new language norm to break through and somewhere between 30 and 40 years for the norm to spread.  The reasons for these changes can be many different ones, but there is evidence that point to that the status of French, which is lost in Sweden during this period could be behind some of the changes together with an urbanisation which creates demands of higher language accessibility.