Denna studie undersöker språket i informationstexter om efterförlossningsvård ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. Syftet med denna studie har varit att synliggöra normer och diskurser om efterförlossningsvård om vad som räknas som sjukt och inte, vad som är vårdens respektive individens ansvar och vilka skador som lyfts fram eller göms undan. Uppsatsen utgår ifrån teorier om systemisk-funktionell grammatik (SFG) och kritiska diskursstudier med fokus på makt och kön. De metoder som används är transitivitet och modalitet från SFG samt en studie av tilltal. Undersökningen visar att infinitivfraser och passiv används för att flytta bort fokus från ämnen som toabesök, sex och vissa typer av skador. Andra strategier som används är att använda pronomenet en del när känsligare ämnen behandlas. Imperativ och förpliktelsemodaliteter av låg grad används för att uppmana till självvård. Studien visar att texterna skapar en normalitet där vissa skador beskrivs som ‘normala’ på ett sätt som inte kräver sjukvård, medan andra beskrivs som ‘onormala’ och som kräver sjukvård. Samma skada kan också skrivas fram som ‘normal’ i vissa situationer och ‘onormal’ i andra. Texterna reproducerar också normer kring kön, sexualitet och relationer och vilka handlingar och attribut som är kopplade till dessa.