Oavsett om en i övrigt är egalitarian eller inte, verkar många människor ha starka intuitioner om att ojämlikheter som beror på icke-valda omständigheter är orättvisa. Då födelseland är en icke-vald omständighet har globala egalitarianer, i ljuset av detta, hävdat att egalitarianismens krav på jämlikhet inte kan stanna vid statsgränserna om vi vill leva i en rättvis värld. I ”Global Justice and the Moral Arbitrariness of Birth” argumenterar Andrea Sangiovanni för att dessa egalitarianer inte kan leverera ett argument för en mer jämlik värld. Han menar att resonemanget givet en första rekonstruktion förutsätter det som ska bevisas och att det, givet en andra rekonstruktion, är ogiltigt och aldrig riktigt kommer igång. I denna uppsats argumenterar jag för att Sangiovannis kritik inte är övertygande. Jag menar till en början att hans invändningar mot den första rekonstruktionen inte håller, även om rekonstruktion misslyckas av andra skäl. Jag menar vidare att det verkar ligga något i Sangiovannis kritik av den andra rekonstruktionen. Då denna rekonstruktion bygger på vad jag tror är en felaktig bild av den typ av egalitarianism Sangiovanni behandlar, är kritiken dock inte särskilt relevant i sammanhanget. Slutligen menar jag att en alternativ rekonstruktion av argumentet, som jag föreslår, inte är sårbar för Sangiovannis kritik och att denna rekonstruktion dessutom har flera fördelar framför de båda andra. / <p>Termin: Höst. Läsår: 2018.</p>