Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva och förstå om och hur genus konstrueras socialt i elever och lärares förhållningssätt till dans i skolan. Tre övergripande frågeställningar som jag använt som utgångspunkt i denna studie är, hur upplever elever, pojkar och flickor dans i skolan? Har genus några betydelser i elevers och lärares förhållningssätt till dans och har dans någon betydelse för pojkar och flickors identitetsskapande?  Metoden jag använde mig för att undersöka dessa frågeställningar var gruppintervjuer med elever och enskilda intervjuer med lärare. Mitt bakomliggande intresse till detta började med att jag sedan tidigare kunnat ta del av en forskningsrapport som redogör för att idrotten i skolan utgår från att tillgodogöra manliga intressen (Redelius, 2004) samt att dans är en aktivitet som sällan förekommer i ämnet idrott och hälsa (Skolinspektionen, 2010). Resultat som kom fram under intervjuerna visar bland annat både pojkar och flickor upplever att dans är något som intresserar flickor mer än pojkar, detta trots att bara några få av flickorna och ingen av pojkarna från intervjuerna nämnde dans som den roligaste aktiviteten under idrott och hälsa. Resultaten från de genomförda intervjuerna med lärarna visar att det upplever att både pojkar och flickor har samma engagemang under själva dansaktiviteterna, men att pojkarna i större utsträckning protesterar eller visar på ett negativt kroppsspråk under genomgångar när det är dansundervisning i skolan än vad flickorna gör. Det teoretiska perspektiv som jag valt att analysera elever och lärares utsagor med är socialkonstruktivism och genusteori. Slutsatser jag dragit av denna studie är att dansundervisning påverkas av en rad faktorer som jag tror är en bidragande orsak till att dans kan vara svårt att organisera i skolan. Dessa faktorer är identitetsskapande, att dans är en symbol för kvinnlighet och att en del elever med annan religiös bakgrund sätter gränser för vad de kan delta i för danser i skolan. En annan slutsats som jag kommit fram till är att elevers olika inställning och engagemang till dans till stor del, är sammankopplat med vilken typ av stil det är på dansen, som kan kopplas till elevers identitet och symbolskapande. Genom att tydliggöra dessa faktorer i denna studie är min förhoppning att detta ska öka kunskap och förståelse för vad som påverkar dansundervisning i skolan. Detta hoppas jag också ska kunna bidra till att dansundervisningen i skolan utvecklas genom att man som lärare gör hänsynstagande av dessa faktorer när man planerar dansaktiviteter. / Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2011