Vi tenderar att tänka på tiden som att den går framåt, framåt längs en linje. Vi glömmer lätt bort att vår linjära tidsuppfattning bara är en konstruktion, så självklar för vår verklighetsuppfattning att den lätt förväxlas med verkligheten själv. Synen på tiden har förändrats radikalt genom historien, vilket illustreras väl av de olika sätt man har mätt tid på i olika århundraden. Fram till och med senmedeltiden upplevde människor tiden som ett oavbrutet flöde. Man försökte mäta tiden genom att imitera dess oavbrutna ström, tex som ett föde av vatten eller sand, som i fallet med timglaset. Med dessa metoder gick det inte att mäta längre tidsperioder. Det var först när man slutade tänka på tiden som en kontinuerlig ström och istället som en följd av enheter och perioder som man kunde mäta längre tidsperioder, med uppfiningen av det mekaniska uret. Vi har gått från en tid som var styrd av naturen, konkret och cirkulär till en tid som är linjär, mekanisk och helt abstrakt. / We tend to believe that time moves forward. Our perception of time is easily misunderstood as the reality itself. It is helpful to remember that throughout history one have perceived time in quite many different ways. Thus there has been varies of ways of measuring time. Until the late Middle Ages, people experienced time as a constant flow. Consequently time was measured by imitating this constant flow, for example by a stream of sand, as is the case with the hourglass. With these methods one could never measure a longer period of time. It was not until the conception of time changed and time was perceived as sequences of units and periods that it was possible to measure time for longer periods, with the invention of the mechanical clock. Time was once perceived as circular and controlled by nature; today it has become something mechanical, linear and rather abstract.