Studiens syfte är att bidra till ökade kunskaper om verksamma pedagogers syn på inkludering, en maximerad användning av målspråket i undervisningen och inkluderande undervisningsmetoder i moderna språk. Semistrukturerade kvalitativa individuella intervjuer har genomförts med en specialpedagog och fem lärare i moderna språk från två skolor i Stockholmsområdet. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats med hjälp av tematisk analys och därefter tolkats utifrån specialpedagogiska och ämnesdidaktiska perspektiv samt det sociokulturella perspektivet. Pedagogernas exempel på stödjande strukturer har jämförts med strategier för hur undervisningen kan utformas för att underlätta för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. En kategorisering av pedagogernas exempel på stödjande strukturer har också gjorts utifrån de sex delaktighetsaspekterna i delaktighetsmodellen som ursprungligen utvecklades av framlidne professorn Ulf Janson och hans medarbetare på Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet (Janson, 2005, refererad iSzönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Denna studie visar att pedagogerna yttrar en bred syn på vad inkludering kan vara vilket visar på begreppets komplexitet. De många exemplen skulle också kunna tyda på att det saknas en gemensam förståelse och en delad definition av begreppet. Studien visar även att pedagogerna exemplifierar många stödjande strukturer och anpassningar som kan fungera väl för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. Dessutom visar studien att lärarnas ambition är att prata på målspråket så mycket som möjligt i klassrummet, men att en rad utmaningar gör det svårt att uppnå. Utmaningarna består i lärarnas oro över att eleverna ska tappa motivationen, att det är svårt att ställa om målspråket efter elevernas nivå och att det är svårt att ge komplexa förklaringar på målspråket. Enligt flera av gymnasiepedagogerna har eleverna otillräckliga och väldigt varierade förkunskaper när de ska fortsätta med sitt moderna språk i gymnasiet.