The objective of this research was to determine how stakeholder engagement impacts on the use and sharing of ecosystem service benefits derived from large lake systems. The Wilderness and Swartvlei lake systems, which form an integral part of the Wilderness Section of the Garden Route National Park (GRNP), were chosen as the study area. The park is juxtaposed with urban and other land uses making it one of the most integrated urban conservation areas in South Africa. The park is an open-access park with only enclosed areas being the camping and chalet areas that borders onto the Touw River Estuary. A major contribution of this research was that it classified stakeholder groups into ten meta-identities (associations, businesses, charity organisations, conservancies, government departments, informal groupings, learning/educational institutions, multiple stakeholder projects, spiritual groupings and sports clubs) and that through an iterative research approach it stimulated dialogue between individuals across the various meta-identities. Engagement is a way of allowing stakeholders to develop a sense of ownership through the decision-making process. This could also lead to a higher level of trust and cooperation. The main insights drawn from this research were that, history is important; engagement is characterised by an on-going blame-game (at least in part as a result of this particular history); meta-identities share some values, but differ in how they see the world; there is a concern over social issues (widespread concern, but few mechanisms to address the issue); management agencies are stewards of the feedbacks between social and ecological systems (responsible for regulating flows of benefits), but in open-access systems cannot do so on their own; all meta-identities are keen to contribute and this can, with appropriate facilitation, be harnessed towards collective action. Stakeholders associated with all ten meta-identities identified provisioning and cultural services as a benefit derived from the lakes. No regulating or supporting services were identified as benefits. This could indicate a gap in awareness of the importance of these services. A category that emerged from this study is the importance of employment opportunities linked to the management of natural resources. The study showed that engagement does not occur around the benefits that can be derived from the lakes, but rather around the issues that have a direct or indirect influence on the ecosystem services and therefore the suite of benefits that would be available for sharing. The issues could be divided into two broad themes; social issues and developmental pressures. The social issues pose an indirect threat to the lakes while the developmental pressures pose a direct threat. As the mandates across agencies differ, with the municipalities concerned with the social issues and SANParks with the pressures, the importance of communication and cooperative governance was highlighted.

Certain prominent environmental theorists have accounted for and/or addressed our unmitigated environmentally damaging behavior in cognitive terms, related to a common (misplaced) belief that economic development and technological advancement, among other contemporary processes, will solve our environmental problems. However, I argue that they have not given due consideration to the complex (predominantly non-cognitive/non-conscious) discursive constitution of the individual, and thus seem to adhere to a Kantian notion of autonomy that overlooks such non-cognitive factors. Focusing on this non-cognitive aspect of discursive constitution, I ascribe our ecological apathy mainly to the fact that we have been discursively constituted as docile bodies and prostrate subjects. Further, I argue that, because this process of discursive constitution is primarily non-cognitive, any attempts to remedy our ecological apathy at a cognitive level alone will not be completely effective. Consequently, I propose that a more effective way of fostering pro-environmental dispositions may be for individuals to engage in an ethic/culture of the self that is not exclusively conceptual in orientation, and which is centered on the practice of a counter-discourse that does not constitute the individual as docile and prostrate nor negate the individual’s dependence on the environment. Alternatively, in order to engender pro-environmental civilizational change, it may be necessary to operate within the discursive parameters of dominant/popular institutions, in order to incrementally alter the discourses employed within, and disseminated through, these institutions, in a manner that would lead to the problematization, rather than the endorsement, of the ecologically deleterious technological, political and economic trajectories of our time.

This Paper will focus on identifying, and look at potential ways of quantifying and valuing ecosystem services surrounding the cultivation of macroalgae. More specifically, the kelp species Saccharina latissima in the sea of Skagerrak at the Seafarm project. This paper is based on a literature review and case studies. Many ecosystem services have been identified and they were divided into the same four categories as in the Millennium Ecosystem Assessment report: provisioning, regulating, supporting and cultural services. To maintain a reasonable scope of this paper the most important ecosystem services were chosen. These ecosystem services were: All the provisioning services, climate and atmospheric regulation, regulation and mitigation of eutrophication and recreation and tourism. All the provisioning services, except reproduction of fish, are related to the amount of harvested kelp. The biomass can be quantified as dry weight (DW) with a relationship between DW and wet weight (WW). The method of quantifying climate and atmospheric regulation is in direct relation to the DW of the biomass. The study shows that the carbon sequestration on a cultivation site can be neglected and carbon stored in kelp used as food, fodder and fertilizer is released back into the atmosphere. Biomass used as biofuel prevents fossil fuel usage and should therefore be quantified. Provisioning ecosystem services are best valuated with the onsite valuation method. The carbon fixation value in climate and atmospheric regulation can be estimated with carbon credits and the oxygen production value can be estimated either with the assumption that it equals the carbon fixation value or with the replacement cost method. The value of mitigation of eutrophication can be estimated with CV and the value of recreation and tourism can also be estimated with CV but also with travel cost. / Den här rapporten kommer att fokusera på att identifiera, och titta på potentiella sätt att kvantifiera och värdera ekosystemtjänster kring odling av makroalger. Närmare bestämt kelparten Saccharina latissima i Skagerrak på Seafarm projektet. Många ekosystemtjänster har identifierats och de delades in i fyra kategorier: Försörjande, reglerande, stödjande och kulturella tjänster. För att upprätthålla en rimlig omfattning på projektet valdes de viktigast ekosystemtjänster ut. Dessa ekosystemtjänster var: Alla försörjande tjänster, klimat och atmosfärs reglering, reglering och begränsning av övergödning och rekreation och turism. Samtliga försörjande tjänster utom reproduktion av fisk, är relaterade till mängden skördade kelp. Biomassan kan kvantifieras som torrvikt (DW) med ett förhållande mellan DW och våt vikt (WW). Metoden för att kvantifiera klimat och atmosfär reglering är i direkt förhållande till DW av biomassan. Studien visar att kolbindning på en odlingsplats kan försummas och kol som lagras i kelp och används som livsmedel, foder och gödningsmedel släpps tillbaka ut i atmosfären. Biomassa används som biobränsle förhindrar dock fossil bränsleförbrukningen och bör därför kvantifieras. Försörjande ekosystemtjänster värderas bäst med direkta metoder som “on site valuation”. Kolet lagringens värde i klimat och atmosfär reglering kan uppskattas med utsläppsrätter och syre produktionsvärdet kan uppskattas antingen med antagandet att det är lika mycket värt som koldioxidlagringen eller med ersättningskostnadsmetoden. Värdet av begränsning av övergödning kan uppskattas med CV och värdet för rekreation och turism kan också uppskattas med CV, men också med resekostnadsmetoden.

No description available.

A Distributed Thermal Response Test is a method to determine ground properties such as thermal conductivity. Knowing the thermal properties of the ground is essential for designing and installing ground source heat pump and BTES systems. Knowing more accurate thermal properties can increase the efficiency of heat pumps by up to 20%, thus, contributing to energy efficiency and ultimately to sustainable development. This study introduces a convenient method for thermal response tests using heating cables as the single heat source. Once this new method is developed, it will make the implementation of DTRT techniques more versatile and inexpensive compared to the conventional DTRT, and it will create incentive for more investments in geothermal heat pump systems. This project is experimental in nature, hence, different equipment were tested and analyzed in order to find those that best suit this application. Several equipment such as certain types of heating cables have been tested and proven to be not optimal and some others, such as the selected power regulator, have resulted to be more adequate. The overall design initially proposed at the beginning of this study has been analyzed, modified and improved, and recommendations are given for future development. In conclusion, many obstacles have been overcome from the development process of DTRT with heating cables. A functional DTRT unit that uses heating cables has been built, however, it remains a challenge to improve the design in order to make it suitable for all potential borehole depths and various test requirements. / DTRT (”Fördelat ” termiskt responstest) är en metod som används för att beräkna markens termiska egenskaper såsom förmågan att leda värme. De termiska egenskaperna är av stor vikt när bergvärmepumpar ska installeras och speciellt för system med flera bergvärmepumpar som t.ex BTES. Om dessa egenskaper kan uppmättas med god noggrannhet kan det bidra till att ansenligt öka verkningsgraden för bergvärmepumpar jämfört med om testet inte genomförts, vilket då bidrar till högre energieffektivitet och hållbar utveckling. Detta projekt ämnar att skapa en ny, enklare metod för att utföra att ett termiskt responstest med hjälp utav värmekablar. När denna metod är fullt utvecklad kommer framtida test bli mer flexibla och kan utföras till en lägre kostnad jämfört med konventionella DTRT test. Vilket kommer skapa incitament för att investera i bergvärmepumps applikationer i framtiden. Projektet är experimentellt betonat och en ansenlig mängd tid har lagts på att finna rätt utrustning som passar syftet att finna en ny design för DTRT. Några av de ursprungliga ideerna har förkastats då de visade sig inte uppfylla våra syften, såsom värmekablarna. Däremot var effektregulatorn mer adekvat. Den icke adekvata utrustningen har analyserats och förslag till framtida utveckling ges. Sammanfattningsvis har en del hinder överkommits i utvecklingsprocessen för att realisera DTRT via värmekablar, men arbete återstår och designen bör utvecklas separat för olika borrhål, speciellt kabellängden är av essens.

I dagens globaliserade värld, samt genom urbaniseringen, har livsmedelsproduktionen i många fall upphört att ske i närhet till konsumenten. Detta har inneburit både ett minskat beroende av egen årlig skörd, då denna kan kompenseras av skörd från annat håll i världen, men också till komplexa frågor gällande bland annat etik och produktion av livsmedel som är i linje med den hållbara utvecklingen. Något som är fördelaktigt utifrån hållbarhetssynpunkt är en större konsumtion av fisk, då denna har en lägre påverkan på klimatförändringarna än det röda köttet. I och med en önskad ökad konsumtion av fisk diskuteras en omfördelning av konsumtion av fisk från fångad till odlad. Detta för att minska påverkan på de marina bestånden. Odling av fisk kan ske på diverse sätt. Två vanliga typer av odlingar är kasseodling och odling som använder sig av tekniken RAS, ”Recirculating Aquaculture System”. Kasseodling innebär ett öppet system där fisken odlas i vattendrag, sjöar eller hav medan RAS är ett slutet och kretsloppsbaserat system, ofta landbaserad. Syftet med arbetet var att undersöka odling av fisk utifrån ett hållbarhetsperspektiv, främst den ekologiska hållbarheten, där tekniken RAS jämförs med konventionell odling genom kasse. Förutom detta även involvera framtida perspektiv där en undersökning görs om hur en framtida försörjning av närodlad fisk kan se ut för en stad som Stockholm. Målet för arbetet var alltså att kartlägga dagens fiskesituation, åstadkomma en beskrivning av fiskodlingens för- och nackdelar samt visa på hur produktion av fisk genom RAS kan möta den ökade konsumtionen av fisk. Resultatet av studien visar att en RAS-anläggning har en högre energiförbrukning än en konventionell kasseodling. RAS-tekniken visar på fördelar som en hög kontroll av systemet som leder till exempelvis minskning av användandet av antibiotika. En RAS-odling är även lättplacerad samt tar lite mark i anspråk. Angående det framtida perspektivet genererades olika scenarios utifrån diverse rekommendationer och olika antagande gällande produktionskapaciteter. Det lägsta antalet RAS-anläggningar som behövdes för att möta behovet i Stockholm var 38 stycken, utifrån en produktionskapacitet på 1000 ton per år. En av slutsatserna var att när havsfisket minskar ökar intresset för odling av fisk. Befolkningstillväxten har även en bidragande roll för ökat behov av fisk och därmed också odling av fisk. Utöver detta visar RAS-odlingen på en möjlighet att optimera produktionen utifrån ett kretsloppstänk, vilket kan bidra till utvecklingsmöjligheter samt minimering av miljöpåverkan. Påföljande slutsats var att RAS-anläggningen hade högre energiförbrukning. Vad gäller näringsutsläppen krävs ytterligare utredning med fler mätdata. Denna utredning bör ske under samma förutsättningar och även utföras av tredje part. En vidare undersökning behövs även vad gäller utsläppstillstånden. Vad gäller framtidsscenariot krävs en högre produktionskapacitet för att en del av fiskbehovet i Stockholms län år 2030 ska ha sitt ursprung från RAS-odlingar. Täckande av behovet av fisk genom enbart RAS-anläggningarna anses orimligt. / The food production in today’s globalised world, together with urbanisation, has in many cases ceased to be in connection to the consumer. Not only has this led to a lower dependency on own food production, where harvest from elsewhere in the world can be imported, but also leading towards complex questions regarding ethics and production of food that meets sustainable development. A greater consumption of fish is something that is more advantageous when sustainable development is taken into account, thus fish have much less effect on climate change than red meat. Along with the desired increased consumption of fish a rearrange of the origin, from caught to farmed fish, is also discussed. Less effect on the marine stocks is favourable. There are different ways of farming fish. Two common ways are through farming by bag and the other way is farming with a RAS technique “Recirculating Aquaculture System”. Farming by bags means having an open system where the fish is farmed in watercourses, seas or the ocean, whereas RAS is a closed system that is often cycle based and also land based. The purpose of this report was to study farming of fish from a sustainable development point of view, mainly the ecological sustainability, where RAS is compared to a conventional farm with bags. Besides that, also include a study with a future perspective on how a supply of locally farmed fish may look like for a city like Stockholm in the near future. The aims for this report were therefore to map today’s fish situation, provide a description of the advantages and disadvantages of farmed fish and also to show if a production of fish through RAS is able to meet the increased consumption of fish. The results show that RAS has higher energy consumption than fish farmed by bags. The RAS technique shows benefits of having high control of the system, which leads to, for an example, lower usage of antibiotics. Farms using RAS are also easy to place and claims less land. From different recommendations and also different assumptions, regarding to capacity of production, a future scenario was generated. The lowest amount of farms using RAS, which are able to meet the need of fish in Stockholm, was 38 with a production capacity of 1000 tonnes per year. One of the conclusions was that when the capturing of fish from the ocean decreases the demand from farmed fish increases. The growth of the population is also a contributor to the higher demand of farmed fish. RAS optimises the production by using cycle based thinking, which can contribute to development and a lower impact on the environment. Following conclusion was that RAS had a higher consumption of energy. Regarding the leakage of nutrients, the conclusion was that there is a need for more data and further investigation. This investigation should be completed with the same conditions and also preferably made by a third party. The same thing applies regarding the permission of leaking nutrients. The future perspective shows that a higher production is needed if the demand for fish in Stockholm, by 2030, is to be met by farmed fish with RAS. RAS farms being the only source of fish for the demand in Stockholm is regarded as unreasonable.

Soil incineration is a relatively new subject that has usually had hazardous gas release problems. Incineration has been generally unsustainable. Incineration releases a wide array of gases hazardous to the environment and human health, such as polycyclic aromatic hydrocarbons, volatile organic compounds and dioxins. The studied so-called BAL process combusts soil to remove pollutants. Waste is removed in slag products and hazardous gases are crystallized. Almost no hazardous gases are released to the atmosphere. The purpose of this report was to optimize fuel use for the BAL process and to analyze the BAL process from a Sustainable Development perspective. oil, coal, peat and wood chips were examined. All fuels were viable. coal and oil required the least amount of fuel but the most amount of air. Peat and wood chips required less air but more fuel. No fuel was chosen as “best in any case”. Other optimization suggestions include: recycling of flue gases, Municipal Solid Waste as fuel and shape of combustion chamber. The BAL process was found to adhere to the Sustainable Development idea. The BAL process increases regional, economic and environmental sustainability. The results of this report may optimize the environmental sustainability of the BAL process even further.

No description available.

All around the world more and more people move from rural areas to live in the cities. Because of this, the urban areas have become an important part in the debate about the effects on the environment and sustainability. In many countries word wide initiatives have been taken to build sustainable cities and eco cities, the Stockholm Royal Seaport is one example. The vision for the district is to become a world class sustainable city based on the three dimensions of sustainable development: social, economic and ecologic. The municipality of Stockholm has set requirements for the buildings’ energy usage, emissions and amount of waste generated during the building process. These requirements are dynamic and will become stricter for every phase. To fulfill the requirements new innovations and technologies are being developed, among other solutions to change how people live in order to become a sustainable city. This paper examines if it is possible for the last phase, Loudden, of Stockholm Royal Seaport to become a city of zero-net energy buildings, zero carbon and zero waste, and what it would take to achieve this. The results show that from a technical perspective, and with the delimitations of this study, it would be possible for Loudden to become completely self-sufficient on solar energy, but not to become a city of zero carbon and zero waste. / Att en allt större del av jordens befolkning flyttar till städerna gör att städerna växer och för med sig större resursanvändning och mer utsläpp. Därför har hållbara städer hamnat allt mer i fokus i diskussioner kring hållbar utveckling. Ett exempel på detta är Norra Djurgårdsstaden, där Stockholms stads vision är att skapa en ”miljöstadsdel i världsklass”. Detta genom att etappvis bygga stadsdelen och skärpa kraven kring energi, avfall och utsläpp allt eftersom stadsdelen växer fram. Syftet med detta projektarbete är att reda ut vilka krav som skulle behöva ställas på Loudden, sista etappen av Norra Djurgårdsstaden, för att stadsdelen ska kunna vara helt självförsörjande vad gäller energi för byggnader, utsläpp av växthusgaser, samt helt och hållet kunna ta hand om sitt eget avfall. Frågeställningarna är: Vilka miljökrav finns för de tidigare etapperna och hur väl har de följts?; Vilka miljökrav finns redan nu för Loudden?; Vilka krav krävs för att göra Loudden helt självförsörjande?; Sett från ett tekniskt perspektiv, är det möjligt att uppnå de krav som krävs för att Loudden ska bli helt självförsörjande? För att besvara dessa frågor har intervjuer hållits med ansvariga för Norra Djurgårdsstaden inom Stockholms stad, olika aktörer i projektet samt forskare och miljövetare på KTH. Litteraturstudier och bearbetning av relevant statistik har även gjorts. Resultaten visar att det sett från ett tekniskt perspektiv, och med de avgränsningar som gjorts för studien, vore möjligt för Loudden att bli helt självförsörjande på solenergi. Dock visar studien att Loudden inte kan bli utsläppsneutral med de systemgränser som satts, på grund av invånarnas antagna transport- och konsumtionsvanor. Loudden som stadsdel kommer inte heller att kunna ta hand om sitt eget avfall. Slutsatsen är att det i dagsläget är fullt möjligt att bygga bättre rent tekniskt, hindrena ligger snarare i sociala och ekonomiska aspekter, så som livsstil, lagstiftning och dagens politik. Det är alltså inte rimligt att fokusera på endast en av hållbarutvecklings tre dimensioner då de överlappar varandra för mycket.

No description available.