<p>Optionsprogram har varit ett vanligt medel för att rekrytera, motivera och behålla kompetent personal. De senaste åren har dock ersättningssystemen blivit mer komplexa och ju mer börsen går upp desto fler aktierelaterade ersättningsprogram dyker upp i företagen. I takt med att antalet optionsprogram ökar blir det även allt viktigare att företagen ger tillräcklig information gällande dessa i årsredovisningarna. I februari 2004 gav IASB ut standarden IFRS 2 som reglerar aktierelaterad ersättning. Denna började användas av börsnoterade företag i Sverige under 2005 och innebär kostnadsredovisning av aktierelaterade ersättningar, men även att företagen måste ge vissa upplysningar som ska underlätta för läsarna av de finansiella rapporterna att förstå optionsprogrammen.</p><p>Vi ville med denna uppsats ta reda på vilka upplysningar som företagen på Stockholm Large Cap listan skall redovisa för de aktierelaterade ersättningsprogrammen enligt IFRS 2 samt undersöka hur de följer dessa regler. För att göra detta har vi använt oss av skriftliga källor, främst i form av IFRS 2 och en analys av företagens årsredovisningar från år 2005 (alternativt 2004/2005). Analysen av årsredovisningarna gjordes utifrån ett antal punkter som vi ställt upp med utgångspunkt i upplysningskraven och Bilaga B i IFRS 2. Vi kompletterade sedan detta med en telefonintervju med en revisor från ett av Sveriges största revisionsbolag.</p><p>Efter att ha genomfört vår analys kom vi fram till att företagen i allmänhet är dåliga på att redovisa enligt IFRS 2. Något som känns oroande är att företagen har betydligt lägre poäng på de mer djupgående frågorna. Sämst är företagen på att ange vilka indata som har använts vid uträknandet av det verkliga värdet och bäst är de på att ange kostnaderna och beskriva sina program. Majoriteten av företagen säger dock att de använder Black-Scholes-modellen, detta trots att denna enligt IFRS 2:s Bilaga B sällan är lämplig vid värdering av optioner till anställda. Det verkar även finnas en ovilja att redovisa enligt IFRS 2, både i form av att företag väljer att inte följa standarden och genom att många företag undviker att direkt nämna IFRS 2 vid namn, trots att de tydligt nämner de andra standarderna. Slutligen kan man konstatera att det behövs en standardisering av informationen som skall ges. I nuläget ger företagen olika mängder information till olika kvalitet. Dessutom är informationen spridd i årsredovisningens noter och ibland även utanför. Detta bidrar till att det uppstår svårigheter för läsarna av årsredovisningarna att följa hur företagen har redovisat samt att jämföra olika företag.</p>

Optionsprogram har varit ett vanligt medel för att rekrytera, motivera och behålla kompetent personal. De senaste åren har dock ersättningssystemen blivit mer komplexa och ju mer börsen går upp desto fler aktierelaterade ersättningsprogram dyker upp i företagen. I takt med att antalet optionsprogram ökar blir det även allt viktigare att företagen ger tillräcklig information gällande dessa i årsredovisningarna. I februari 2004 gav IASB ut standarden IFRS 2 som reglerar aktierelaterad ersättning. Denna började användas av börsnoterade företag i Sverige under 2005 och innebär kostnadsredovisning av aktierelaterade ersättningar, men även att företagen måste ge vissa upplysningar som ska underlätta för läsarna av de finansiella rapporterna att förstå optionsprogrammen. Vi ville med denna uppsats ta reda på vilka upplysningar som företagen på Stockholm Large Cap listan skall redovisa för de aktierelaterade ersättningsprogrammen enligt IFRS 2 samt undersöka hur de följer dessa regler. För att göra detta har vi använt oss av skriftliga källor, främst i form av IFRS 2 och en analys av företagens årsredovisningar från år 2005 (alternativt 2004/2005). Analysen av årsredovisningarna gjordes utifrån ett antal punkter som vi ställt upp med utgångspunkt i upplysningskraven och Bilaga B i IFRS 2. Vi kompletterade sedan detta med en telefonintervju med en revisor från ett av Sveriges största revisionsbolag. Efter att ha genomfört vår analys kom vi fram till att företagen i allmänhet är dåliga på att redovisa enligt IFRS 2. Något som känns oroande är att företagen har betydligt lägre poäng på de mer djupgående frågorna. Sämst är företagen på att ange vilka indata som har använts vid uträknandet av det verkliga värdet och bäst är de på att ange kostnaderna och beskriva sina program. Majoriteten av företagen säger dock att de använder Black-Scholes-modellen, detta trots att denna enligt IFRS 2:s Bilaga B sällan är lämplig vid värdering av optioner till anställda. Det verkar även finnas en ovilja att redovisa enligt IFRS 2, både i form av att företag väljer att inte följa standarden och genom att många företag undviker att direkt nämna IFRS 2 vid namn, trots att de tydligt nämner de andra standarderna. Slutligen kan man konstatera att det behövs en standardisering av informationen som skall ges. I nuläget ger företagen olika mängder information till olika kvalitet. Dessutom är informationen spridd i årsredovisningens noter och ibland även utanför. Detta bidrar till att det uppstår svårigheter för läsarna av årsredovisningarna att följa hur företagen har redovisat samt att jämföra olika företag.

Bakgrund: Ersättning till verkställande direktörer är ett ämne som blossar upp i samhällsdebatten med jämna mellanrum, speciellt vid skandaler där en VD:s agerande går att ifrågasätta. Trots att rörlig ersättning funnits i mer än 130 år i Sverige och ämnet uppmärksammas i dagstidningar, finns det begränsad forskning kring ämnet.  Syfte: Att få en fördjupad förståelse för hur fastighetsbolag i Sverige, med ett högt börsvärde, ersätter sina verkställande direktörer med rörlig ersättning. Vidare att se hur dessa företag utformar sina ersättningsprogram samt skapa en förståelse för varför det finns incitament för rörlig ersättning. Studien syftar även till att ge en förståelse för hur den svenska bolagsstyrningen är uppbyggd samt tillföra kunskap avseende normbildningen av ersättning till VD.  Referensram: Avsnittet inleds med en redogörelse kring svensk bolagsstyrning samt normbildningen avseende ersättning. Vidare görs en fördjupad redogörelse kring ersättning för verkställande direktörer och ersättningsprogram. Avsnittet följer av en presentation av agentteorin som sedan sätts i ett svenskt perspektiv. Slutligen avslutas avsnittet med en redogörelse av två perspektiv på redovisning samt redovisning av värdeförändringar i förvaltningsfastigheter.  Metod: Undersökningen bygger på en metodkombination där både kvalitativa samt kvantitativa metoder använts. Årsredovisningar har varit underlag för insamling av data varvid en dokumentärstudie utförts med en sekventiell design. Vidare har ett icke-sannolikhetsurval tillämpats där urvalet baserat sig på ett subjektivt urval.  Slutsats: Informationsvärdet i företagens årsredovisningar varierar avseende ersättning till VD. Utbetalande av rörlig ersättning sker kontant i de undersökta företagen. Andelen rörlig ersättning för VD uppgår, i de undersökta företagen, till ca 20% av total ersättning. Kortsiktiga ersättningsprogram är dominerande i dessa företag. Vidare är redovisningsbaserade mått mest frekvent använda i företagens ersättningsprogram, men kompletteras upp med andra prestations mått. Justeringar av verkligt värde för fastighetsbestånden avspeglas inte i VD:s rörliga ersättningar, således är förvaltarskap utmärkande för VD i fastighetsbolag. / Background: CEO remuneration is a topic that recurs in the public debate at regular intervals, especially in the case of scandals where a CEO’s action can be questioned. Even though variable remuneration has existed for more than 130 years in Sweden and the subject is noticed in daily newspapers, there is limited research on the subject.  Purpose: To gain a deeper understanding of how real estate companies in Sweden (with a high market capitalization) reward their CEOs with variable remuneration. Furthermore, to see how the companies design their incentive-program and to gain an understanding of why there are incentives for variable remuneration. The study also aims to provide an understanding of how the Swedish corporate governance are organized and to add knowledge regarding the setting of norms for CEO remuneration.  Framework: The section begins with a description of Swedish corporate governance and the standards regarding CEO remuneration. Furthermore, an in-depth report is made regarding CEO remuneration and incentive-programs. The section continues with a presentation of Agency Theory, which is then put into a Swedish perspective. The episode ends with a description of two perspectives in accounting and reporting of value changes in investment properties.  Method: The study is based on a combination of methods where both qualitative and quantitative methods were used. Annual reports have been the basis for data collection, whereby a documentary study was carried out with a sequential design. Furthermore, a non-probability sample has been applied where the sample was based on a subjective sample.  Conclusions: The information value regarding CEO remuneration, in the annual reports, differ among the corporations. Payment of variable remuneration is made in cash. The share of variable remuneration for the CEO amounts to approx. 20 percent of total remuneration, according to the investigated corporations. Short-term incentive-programs are dominant in these corporations. Furthermore, accounting-based key performance indicators are most frequently used in the corporation’s incentive- programs, however they are supplemented with other key performance indicators. Fair value adjustments for the property holdings are not reflected in the CEO’s variable remuneration, thus stewardship is distinctive for CEOs in real estate companies.