De humanitära interventionerna (HI) som genomfördes i slutet på 1990-talet gav upphov till en mängd diskussioner såväl som skapande skiljaktigheter mellan världens nationer. Detta hade sin grund i de bakslag som de genomdrivande insatserna resulterade i. Med hänsyn till detta ämnar denna studie till att ta reda på utfallen av de humanitära interventionerna i fallen Rwanda samt Kosovo.  Utöver detta är syftet att se över FN:s lärdomar av dessa unika fall och utöka förståelse. Med anledning av detta används en jämförande fallstudie med innehållsanalystik insats såväl som FN:s principer om förpliktelser, efterlevnad samt genomdrivandet som grund för det teoretiska ramverket. Först undersöks utvecklingen av både fallen fram till den tidpunkten för argumentationer av hur genomdrivandet skulle framföras. Vilket slutligen leder till de utfallen samt lärdomar som medfördes i takt med händelseförloppen av både fallen. Resultaten från denna analys kommer därför att ge en bredare översyn av humanitära interventioner såväl som hur väl FN följer sina principer i praktiken. Materialet som används i denna studie är publicerade FN resolutioner från säkerhetsrådet såväl som forskningsstudier gjorda av personer med expertis i detta område. Denna studie fann att utfallen av både Rwanda samt Kosovo ledde till bakslag såväl som konsekventa efterföljder. Där operationerna som genomdrevs hade felbedömt sammanhanget på hur allvarlig situationerna var i både fallen. Med åtanke på detta kan lärdomar från dessa operationer bli användbara i framtida interventioner.