Syftet med studien är att belysa lärares och rektorers tankar kring diagnostisering av elever i de tidiga skolåren vid användande av Skolverkets diagnosmaterial Diamant, som riktar in sig på den förberedande aritmetiken. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerad intevju som metod. Deltagarna i undersökningen är fyra lärare samt två rektorer med erfarenhet och utbildningen inom området. Resultatet visar att informanterna anser att de får betydelsefull information om var barnen befinner sig i den grundläggande taluppfattningen via diagnosen och därmed kan barn med behov av hjälp och stöd uppmärksammas. Informanterna har en formativ syn på diagnostisering. De fokuserar på hur resultatet följs upp, hur de finner pedagogiska och organisatoriska lösningar. Rutiner för detta är olika på de enheter där informanterna är verksamma. Stor vikt vid individuell uppföljning är ett gemensamt förhållningssätt hos samtliga informanter och det är i denna uppföljning som den specialpedagogiska kompetensen efterfrågas enligt resultatet av undersökningen. / The purpose of the study is to highlight teachers and senior staff members thoughts of diagnosing pupils in the early school years using Skolverkets diagnosis material Diamant, which focuses on early arithmetics. The study use qualitative research methods with semistructured interviews. The participants are up by four teachers and two headmasters who have both experience and training in the subject area. The results show that the participants belive they, through the diagnosing process, are able to reach an understanding of a childs comprehension of number sence.It is due to this diagnosis process that the need of support can be discovered. The results further suggest that the participants have a formative view on diagnosis.Their focus is on how the results are acted upon and how they reach their pedagogical and organisational solutions. The routines for reaching their solutions differ between organisations. However, focus on the individual monitoring is an approach that the participants all have in common and it is due to individual monitoring that the specielpedagogical needs are essenstial.