Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ex-kriminella mammor respektive pappor upplevt sina myndighetskontakter och om de blivit stigmatiserade och stämplade utifrån sin kriminella bakgrund. För att uppnå syftet har vi utifrån en fenomenologisk ansats genomfört tio kvalitativa intervjuer. Uppsatsen utgår från Beckers stämplingsteori och Goffmans teori om stigma samt genusteori. Teorierna har bidragit med kunskap om hur samhället styrs av normer och regler där personer i samhället konstrueras till avvikare och män och kvinnor tillskrivs olika förväntningar.  Resultatet visar att intervjupersonerna upplevt stigmatisering och stämpling, både under tiden de begick brott och efter det att de slutat begå brott. Resultatet visar även att det fanns skillnader mellan männens och kvinnornas upplevelser som kan kopplas till genusteorin då både männen och kvinnorna förväntade sig att det var mammorna som skulle ta det yttersta ansvaret för barnen. Med studien vill vi kunna utveckla förståelsen för människor med ett kriminellt förflutet och synliggöra hur det har påverkat dem att vara föremål för myndighetsutövande. Av det vi har fått ta del av förstår vi att det finns en brist på kunskap och förståelse för de avvikande personernas livssituation hos många myndighetspersoner, vilket fått svåra konsekvenser för många av våra intervjupersoner. Vi hoppas att studien ska kunna bidra med kunskap och förståelse för de enskilda som avviker från samhällets normer och regler för att myndighetspersoner inom det sociala arbetets praktik ska kunna utveckla sitt arbete i hur de ger stöd och hjälp.