Increased trade and exchange within the European Community has brought with it the need for less restricted circulation of judgments. The situation has improved greatly due to the enactment of Regulation (EC) No. 44/2001 on jurisdiction and the recognition and enforcement of judgments in civil and commercial matters (the Brussels I Regulation). Despite recent improvements the proceedings are still time-consuming and difficult. Many creditors refrain from having judgments recognized and enforced as the proceedings cost too much time and are too time-consuming. On January the 21st 2005 a new Regulation entered into force, Regulation (EC) No. 805/2004 creating a European Enforcement Order for uncontested claims (The Enforcement Order Regulation). The purpose of the Regulation is to permit free circulation of judgments. A judgment can be certified as a European Enforcement Order and is thereby directly enforceable throughout the European Community. Intermediate proceedings declaring the judgment enforceable are abolished. An issued European Enforcement Order furthermore prevents the parties from opposing enforcement. The exequatur is abolished and the judgment is examined only by the Member State of origin before being certified as a European Enforcement Order. The Regulation applies from October the 21st 2005. Until then only speculations can be made about its impact on the recognition and enforcement of foreign judgments. This study of the Enforcement Order Regulation and its scope shows some weak points. The Enforcement Order Regulation does however in general seem to be well suited to obtain the stated purpose: permitting free circulation of judgments. / Gränsöverskridande handel och samfärdsel inom den Europeiska gemenskapen har fört med sig ett behov av domar som gäller i andra medlemsstater. Både möjligheterna till och förfarandena för erkännande och verkställighet har förbättrats avsevärt med ikraftträdandet av förordning (EG) nr. 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Trots utvecklingen är förfarandena fortfarande invecklade och utdragna. Många borgenärer underlåter att försöka få domar erkända och verkställda eftersom kostnaderna i såväl tid som pengar avskräcker. Den 21 januari 2005 trädde en ny förordning i kraft på området, förordning (EG) nr. 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (exekutionstitelsförordningen). Förordningen syftar till att möjliggöra fri rörlighet av domar. Ett intyg om europeisk exekutionstitel utfärdas och kan direkt läggas till grund för verkställighet inom gemenskapen, utan mellankommande nationella förfaranden som förklarar en dom verkställbar. Intyget om en europeisk exekutionstitel medför också att en part inte kan motsätta sig verkställighet. Exekvaturförfarandet avskaffas alltså och domen kontrolleras endast i ursprungsstaten innan den godkänns som europeisk exekutionstitel. Förordningen börjar tillämpas den 21 oktober 2005 och fram till dess går det bara att spekulera i dess betydelse för erkännande och verkställighet av vissa utländska domar. Denna studie av förordningen och dess tillämpning visar att vissa brister föreligger. Den tycks dock på det hela taget vara tillfredsställande utformad för att uppnå sitt syfte: att underlätta fri rörlighet av domar.

<p>Increased trade and exchange within the European Community has brought with it the need for less restricted circulation of judgments. The situation has improved greatly due to the enactment of Regulation (EC) No. 44/2001 on jurisdiction and the recognition and enforcement of judgments in civil and commercial matters (the Brussels I Regulation).</p><p>Despite recent improvements the proceedings are still time-consuming and difficult. Many creditors refrain from having judgments recognized and enforced as the proceedings cost too much time and are too time-consuming. On January the 21st 2005 a new Regulation entered into force, Regulation (EC) No. 805/2004 creating a European Enforcement Order for uncontested claims (The Enforcement Order Regulation). The purpose of the Regulation is to permit free circulation of judgments.</p><p>A judgment can be certified as a European Enforcement Order and is thereby directly enforceable throughout the European Community. Intermediate proceedings declaring the judgment enforceable are abolished. An issued European Enforcement Order furthermore prevents the parties from opposing enforcement. The exequatur is abolished and the judgment is examined only by the Member State of origin before being certified as a European Enforcement Order.</p><p>The Regulation applies from October the 21st 2005. Until then only speculations can be made about its impact on the recognition and enforcement of foreign judgments. This study of the Enforcement Order Regulation and its scope shows some weak points. The Enforcement Order Regulation does however in general seem to be well suited to obtain the stated purpose: permitting free circulation of judgments.</p> / <p>Gränsöverskridande handel och samfärdsel inom den Europeiska gemenskapen har fört med sig ett behov av domar som gäller i andra medlemsstater. Både möjligheterna till och förfarandena för erkännande och verkställighet har förbättrats avsevärt med ikraftträdandet av förordning (EG) nr. 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen).</p><p>Trots utvecklingen är förfarandena fortfarande invecklade och utdragna. Många borgenärer underlåter att försöka få domar erkända och verkställda eftersom kostnaderna i såväl tid som pengar avskräcker. Den 21 januari 2005 trädde en ny förordning i kraft på området, förordning (EG) nr. 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (exekutionstitelsförordningen). Förordningen syftar till att möjliggöra fri rörlighet av domar. Ett intyg om europeisk exekutionstitel utfärdas och kan direkt läggas till grund för verkställighet inom gemenskapen, utan mellankommande nationella förfaranden som förklarar en dom verkställbar. Intyget om en europeisk exekutionstitel medför också att en part inte kan motsätta sig verkställighet. Exekvaturförfarandet avskaffas alltså och domen kontrolleras endast i ursprungsstaten innan den godkänns som europeisk exekutionstitel.</p><p>Förordningen börjar tillämpas den 21 oktober 2005 och fram till dess går det bara att spekulera i dess betydelse för erkännande och verkställighet av vissa utländska domar. Denna studie av förordningen och dess tillämpning visar att vissa brister föreligger. Den tycks dock på det hela taget vara tillfredsställande utformad för att uppnå sitt syfte: att underlätta fri rörlighet av domar.</p>

<p>Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige.</p><p>Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU.</p><p>Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras.</p><p>Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.</p>

Under 2000-talet har två EU-rättsliga förordningar stiftats i syfte att reglera erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom EU. Först stiftades Bryssel I-förordningen. I enlighet med den förordningen kan en dom som meddelats av domstol i en medlemsstat verkställas i en annan medlemsstat. Dessförinnan skall domen förklaras verkställbar i den medlemsstat där verkställighet önskas. Den andra förordningen, EEO-förordningen, tillkom bara några år senare. I denna förordning har förfarandet varigenom en dom förklaras verkställbar i en annan medlemsstat avskaffats. Istället skall domen efter ansökan kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel av domstolen i den medlemsstat där domen har meddelats. Med ett sådant intyg får domen därefter verkställas fritt i samtliga medlemsstater utan något mellanliggande förfarande. Förordningarna reglerar inte hur själva verkställigheten skall gå till. Verkställigheten skall ske i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemstaten där verkställighet begärs. För svenskt vidkommande skall betalningsdomar verkställas genom utmätning. Enligt svensk rätt får verkställigheten inte slutföras förrän betalningsdomen vunnit laga kraft. Enligt EEO-förordningen å andra sidan får verkställigheten slutföras omedelbart. Det finns en någorlunda stor sannolikhet att en utländsk dom vinner laga kraft innan en verkställighetsförklaring gör detsamma. Enligt svensk rätt skulle det i sådant fall vara tillåtet att verkställa domen fullt ut medan reglerna i Bryssel I-förordningen inte skulle tillåta annat än vidtagande av säkerhetsåtgärder i ett sådant skede. Det är också möjligt att den svenska regeln om begränsningar i verkställigheten strider mot diskrimineringsförbudet i Amsterdamfördraget eller den allmänna principen om likabehandling. / During the last decade two EC Regulations have been adopted in order to regulate and introduce uniform standards for procedures regarding recognition and enforcement of judgements in civil and commercial matters within the EU. The first regulation to be adopted was the Brussels I Regulation. According to its provisions a judgement delivered in one Member State can be enforced in an other Member State. Previously the judgement must be declared enforceable in the Member State where the judgement is to be enforced. A few years later the second regulation called the EEO Regulation was adopted. According to the EEO Regulation a declaration of enforceability is not required anymore. Instead a judgement can be certified as a European Enforcement Order for uncontested claims by the court or a competent authority in the Member State where the judgement was delivered. The enforcement procedure itself shall however be governed by the law of the Member State of enforcement. In accordance with Swedish law a judgement concerning payment claims should be enforced by distraint. According to Swedish law a Debtor’s property is allowed to be seized but not retailed until time for an appeal has expired. The EEO Regulation on the other hand allows the enforcement procedure to be finalized immediately. There is a high probability that the time for an appeal against a foreign judgement may expire before such time in which an appeal against the declaration of enforceability can be lodged expires. In that case the Swedish law would permit the executor to finalize the enforcement procedure while in according to the Brussels I Regulation, the enforcement procedure in such case should still be limited to protective measures. It is also quite possible that the Swedish provision infringes the non-discrimination rule in the Treaty of Amsterdam or The General Principle of Equality.

Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige. Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU. Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras. Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.