Denna uppsats har till syfte att studera den debatt som uppstod efter den 9:e december, då en rapport om CIA:s användning av tortyr som del av kriget mot terrorismen släpptes. Detta sker igenom en kritisk diskursanalys av amerikansk media, specifikt med en metod kallad förklarande kritik, med fokus på vad politiker citeras säga och vad opinionsskribenter själva säger gör tortyr rätt eller fel att använda. Igenom analys av sådant material ges här både en inblick i de ställningstaganden som görs i debatten, där censur av rapporten bidrar till att en debatt där båda parter kan göra starka sanningsanspråk om effektivitet och politisering, samt även förklaringar av de pragmatiska och affektiva argument som används i media för att legitimera CIA:s tortyranvändning. / This essay has as its purpose to study the debate that occurred after the 9th of December, when a report about CIA’s use of torture as part of the war against terror was released. This is done through a critical discourse analysis of American media, specifically through a method called explanatory critique, focusing upon what politicians are cited to say, and what various opinion writers say make torture right or wrong to employ. Through analysis of such material, a glimpse is given into the positions that are taken in the debate, where redactions contribute to a debate where both parties can make strong claims of truth about efficacy and politisation, along with explanations of the pragmatic and emotional arguments used in media to legitimize CIA’s use of torture.