<p>Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data.</p><p>Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott.</p><p>Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle.</p><p>Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson.</p><p>De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar.</p><p>Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten.</p> / <p>On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime.</p><p>The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative.</p><p>According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform.</p><p>The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes.</p><p>We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation.</p><p>The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.</p>

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data. Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott. Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle. Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson. De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar. Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten. / On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime. The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative. According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform. The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes. We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation. The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.