Denna studies syfte är att öka förståelsen för hur könsroller representeras i dialogerna i romaner kring det moderna genombrottet. Materialet utgörs av korpusar baserade på tolv romaner utgivna mellan 1830 och 1930, sex skrivna av kvinnliga författare och sex av manliga. Repliker yttrade av kvinnliga karaktärer jämförs med repliker yttrade av manliga karaktärer med avseende på talutrymme, formalitet, topiker, semantiska typer och ordklassfördelning. Dessa aspekter undersöks även i en jämförelse mellan kvinnliga och manliga författare. Studien visar att det i romandialogerna vid denna tid gavs betydligt mer utrymme åt manliga karaktärer, framför allt i manliga författares verk. Den visar också att de manliga karaktärerna talade mer formellt, och att kvinnliga karaktärer talade mer om människorelaterade ämnen, men i övrigt talade kvinnliga och manliga karaktärer om ungefär samma saker och på liknande sätt. Skillnaderna i talutrymme och formalitet tyder på en skev maktbalans i dialogerna och speglar troligen verkliga och upplevda samhällsförhållanden under den undersökta perioden. De små skillnaderna i övriga undersökta aspekter indikerar att samtalsämnen och ordklasser i dialogen inte användes som medel för att uttrycka könsrollerna i romanerna. I en exkurs undersöks en av romanerna separat eftersom historien i denna utspelar sig 500 år senare och könsrollerna skiljer sig avsevärt från i övriga verk. Den främsta skillnaden mot övriga romaner är att de kvinnliga karaktärerna fick betydligt större del av talutrymmet.