Det övergripande syftet med avhandlingen var att generera en grundad teori om huvudproblemet i förflyttningsprocessen mellan intensivvårdsavdelningar (IVA) och allmänna vårdavdelningar, det vill säga den vård som ges; före, under och efter det att patienter förflyttats från intensivvård till allmän vårdavdelning. Avhandlingen består av 4 delstudier (I- IV) som ligger till grund för en slutlig övergripande teori. Datainsamling har skett med hjälp av fokusgruppsdiskussioner, individuella intervjuer, observationer samt en enkät. Data inhämtades från tre sjukhus och fyra IVA-avdelningar samt sex allmänna vårdavdelningar. Olika personalgrupper och närstående har varit i fokus beroende på delstudiens syfte. I de olika delstudierna har Grundad Teori (GT) (I, II, III) och mixed method (IV) använts som metod. De fyra delstudierna har slutligen syntetiseras till en övergripande Grundad Teori.   Avhandlingen visar att samspelet kring IVA-patienters förflyttningar påverkas av sjukhusets organisations- och säkerhetskultur och hur vårdkedjan organiserats. Det som upplevdes vara huvudproblemet för de inblandade var att organisera en trygg och sammanhållen vårdkedja mellan IVA och allmän vårdavdelning. Detta inkluderade att på ett patientsäkert sätt överbrygga de olikheter och det glapp som fanns mellan vården och vårdkulturen på den personaltäta, högteknologiska intensivvårdsavdelningen jämfört med vården och den vårdkultur som återfanns på de allmänna vårdavdelningarna.   Resultatet i den övergripande teorin visade att ett centralt behov hos såväl personal som hos närstående, är att uppleva kontroll och delaktighet i förflyttningsprocessen (kärnkategori). Detta behov kunde tillgodoses genom att det fanns och delgavs rutiner och strategier för vården före, under och efter förflyttning, att upprätta ett kliniköverskridande samarbete, genom kompetens och kunskap, att resurser fanns och genom att ge en personcentrerad vård. Om personal och närstående upplevde egen kontroll och delaktighet i förflyttningsprocessen bidrog detta till att reducera oro och osäkerhet och till att underlätta samverkan och samordning mellan IVA och allmän vårdavdelning. När den egna kontrollen och delaktigheten däremot uteblev, ökade istället de negativa upplevelserna av ett stort glapp mellan IVA och de allmänna vårdavdelningarna och desto mer negativt framstod skillnaderna vara mellan de olika enheterna och istället uppstod ett revirtänkande och misstro mellan personalgrupperna på de inblandade avdelningarna.  Det fanns ett behov av ett gott samarbetsklimat samt en god organisations- och säkerhetskultur för en sammanhållen vårdkedja. Utöver detta påverkades också förflyttningprocessen av om avdelningen byggt upp en god lärandemiljö med fungerande teamwork och rutiner och strategier kring patientomflyttningar. För att kunna ge god vård genom vårdkedjan behövdes också resurser. Personalens intentioner var att ge god, personcentrerad vård genom hela processen men de fick oftast balansera dessa intentioner mot bristande resurser och de förutsättningar som gavs, i form av personalbrist, bristande vårdplatser och avsaknad av planering. Vårdkedjan mellan IVA och allmänna vårdavdelningar kräver en organisation och en kultur som främjar individers egen kontroll och delaktighet. Dessutom krävs det planering och strategier som främjar patientsäkerhet, samordning och kontinuitet samt en tydlig nedtrappningsfas av den högteknologiska vården. Resultatet visar vidare att sjuksköterskor och andra i vårdteamet kring den svårt sjuke patienten har en stor pedagogisk utmaning i att kvalitetssäkra informationsflödet och kunskapsöverföringen om vad som skall hända i processen för närstående och för patienter.