Tabular data is the most common form of data, and is abundant throughout crucial industries, such as banks, hospitals and insurance companies. Albeit, deep learning research has largely been dominated by applications to homogeneous data, e.g. images or natural language. Inspired by the great success of deep learning in these domains, recent efforts have been made to tailor deep learning architectures for tabular data. In this thesis, two such models are selected and tested in the context of transactional underwriting. Specifically, the two models are evaluated in terms of predictive performance, interpretability and complexity, to ultimately see if they can compete with gradient boosted tree models and live up to industry requirements. Moreover, the pre-training capabilities of the deep learning models are tested through transfer learning experiments across different markets. It is concluded that the two models are able to outperform the benchmark gradient boosted tree model in terms of RMSE, and moreover, pre-training across markets gives a statistically significant improvement in RMSE, on a level of 0.05. Furthermore, using SHAP, together with model specific explainability methods, it is concluded that the two deep learning models’ explainability is on-par with gradient boosted tree models. / Tabelldata är den vanligaste formen av data och finns i överflöd i viktiga branscher, såsom banker, sjukhus och försäkringsbolag. Även om forskningen inom djupinlärning till stor del dominerats av tillämpningar på homogen data, t.ex. bilder eller naturligt språk. Inspirerad av den stora framgången för djupinlärning inom dessa domäner, har nyligen ansträngningar gjorts för att skräddarsy djupinlärnings-arkitekturer för tabelldata. I denna avhandling väljs och testas två sådana modeller på problemet att estimera vinst marginalen på en transaktion. Specifikt utvärderas de två modellerna i termer av prediktiv prestanda, tolkningsbarhet och komplexitet, för att i slutändan se om de kan konkurrera med gradient boosted tree-modeller och leva upp till branschkrav. Dessutom testas för-träningsförmågan hos djupinlärningmodellerna genom överföringsexperiment mellan olika marknader. Man drar slutsatsen att de två modellerna kan överträffa benchmark gradient boosted tree-modellen när det gäller RMSE, och dessutom ger för-träning mellan marknader en statistiskt signifikant förbättring av RMSE, på en nivå av 0,05. Vidare, med hjälp av SHAP, tillsammans med modellspecifika förklaringsmetoder, dras slutsatsen att de två djupinlärning-modellernas förklaringsbarhet är i nivå med gradient boosted tree-modellerna.

Deep Learning models are ubiquitous in machine learning. They offer state-of- the-art performance on tasks ranging from natural language processing to image classification. The drawback of these complex models is their black box nature. It is difficult for the end-user to understand how a model arrives at its prediction from the input. This is especially pertinent in domains such as medicine, where being able to trust a model is paramount. In this thesis, ways of explaining a model predicting paroxysmal atrial fibrillation from sinus electrocardiogram (ECG) data are explored. Building on the concept of feature attributions, the problem is approached from three distinct perspectives: time, scale, and frequency. Specifically, one method based on the Integrated Gradients framework and one method based on Shapley values are used. By perturbing the data, retraining the model, and evaluating the retrained model on the perturbed data, the degree of correspondence between the attributions and the meaningful information in the data is evaluated. Results indicate that the attributions in scale and frequency are somewhat consistent with the meaningful information in the data, while the attributions in time are not. The conclusion drawn from the results is that the task of predicting atrial fibrillation for the model in question becomes easier as the level of scale is increased slightly, and that high-frequency information is either not meaningful for the task of predicting atrial fibrillation, or that if it is, the model is unable to learn from it. / Djupinlärningsmodeller förekommer på många håll inom maskininlärning. De erbjuder bästa möjliga prestanda i olika domäner såsom datorlingvistik och bildklassificering. Nackdelen med dessa komplexa modeller är deras “svart låda”-egenskaper. Det är svårt för användaren att förstå hur en modell kommer fram till sin prediktion utifrån indatan. Detta är särskilt relevant i domäner såsom sjukvård, där tillit till modellen är avgörande. I denna uppsats utforskas sätt att förklara en modell som predikterar paroxysmalt förmaksflimmer från elektrokardiogram (EKG) som uppvisar normal sinusrytm. Med utgångspunkt i feature attribution (särdragsattribution) angrips problemet från tre olika perspektiv: tid, skala och frekvens. I synnerhet används en metod baserad på Integrated Gradients och en metod baserad på Shapley-värden. Genom att perturbera datan, träna om modellen, och utvärdera den omtränader modellen på den perturberade datan utvärderas graden av överensstämmelse mellan attributionerna och den meningsfulla informationen i datan. Resultaten visar att attributioner i skala- och frekvensdomänerna delvis stämmer överens med den meningsfulla informationen i datan, medan attributionerna i tidsdomänen inte gör det. Slutsatsen som dras utifrån resultaten är att uppgiften att prediktera förmaksflimmer blir enklare när skalnivån ökas något, samt att högre frekvenser antingen inte är betydelsefullt för att prediktera förmaksflimmer, eller att om det är det, så saknar modellen förmågan att lära sig detta.