Reality-genren har kritiserats sedan dess uppkomst. Programmen benämns ofta i massmedia såväl som i vardagligt tal som ”förnedrings-TV” eller ”mobbnings-TV” på grund av dess kontroversiella form. Programmen anklagas för att sudda ut gränsen mellan den privata och offentliga sfären samt att ge tittarna en bild av att det är okej att håna och förnedra andra människor. Genom att låta två fokusgrupper diskutera reality-genren som helhet samt frågor som berör ämnen om klass, etik och identitet syftar denna studie till att undersöka tittarnas attityd till de svenska reality-programmen. De frågeställningar som studien också syftar till att besvara är följande: Hur definierar respondenterna i intervjun reality-TV? Anser respondenterna att det går att urskilja några samhällsklasser i programmen? Anser respondenterna att det finns framträdande stereotyper/mönster i programmen?   För att besvara frågeställningarna har jag använt mig utav två ostrukturerade fokusgrupper som tillkommit genom ett snöbollsurval. Samtalen har sedan transkriberats och inom ramen för användningsmodellen har en analys gjorts.   Det var tydligt att respondenterna någon gång hade reflekterat över förnedringen i reality-programmen. Hur programmens deltagare porträtteras och stereotypifieras var en återkommande diskussion i båda grupperna. Respondenterna ansåg att förnedringen uttrycktes i särskillnaden utav människor och använde sig av begreppen storstad och landsbygd för att förklara denna skillnad; landsbygden fick representera den lägre klassen där lågkulturen konsumeras öppet och storstaden fick representera den högre klassen där kultur väljs efter smak.