Syftet med denna studie är att analysera ett begränsat antal bilderböcker från två tidsepoker och undersöka hur det icke-verbala gestaltas i dessa bilderböcker och om det gestaltas olika i de två tidsepokerna.  Jag kommer att fokusera mer ingående på konflikter mellan barn, konflikter mellan pedagoger och barn och pedagogers attityder i konflikter och deras sätt att hantera dem. Metoden jag använder mig av i denna studie är en kvalitativ litteraturanalys där jag utgår från Nikolajevas (2000) bok om bilderboksanalys. Tillsammans med relevant litteratur och Howard Garders teori om de sju intelligenserna med fokus på det kroppsliga har jag kommit fram till resultatet att alla böcker oavsett tidsepok via kroppsspråket i böckerna förmedlar att förskolan är något roligt och intressant. Största skillnaden mellan böckerna från de olika tidsepokerna var att i de äldre böckerna visades endast att man inte fick säga emot de vuxna med en tydlig didaktisk underton. I böckerna från 2000-talet gestaltades kroppsspråket så att man förstod det som att barnen hade mer inflytande och behövde inte alltid godta vad de vuxna sa, utan kunde ha mer egen vilja. / The purpose of this study is to analyze a limited number of picture books from two eras and examine how non-verbal portrayed in the picture, and if it is portrayed differently in the two epochs. I will focus in more detail on the conflicts between children, conflicts between educators and children and teachers' attitudes in the conflict and their way of dealing with them. The method I use in this study is a qualitative literature analysis which I assume Nicholas Eve (2000) book on picture analysis. Together with the relevant literature and Howard Gardners theory of the seven intelligences with a focus on the bodily, I have come to the result that all books regardless of era through body language in the books convey to preschool is something fun and interesting. The biggest difference between the books from the different time epochs was that in the older books appeared only that you could not argue with adults with a clear didactic undertone. In the books from the 2000's figure was the body language illustrated in such a way that the reader understands that the children are allowed to have more influence and not necessarily need to accept the opinions and wishes of the adults, since they are entitled to their own opinion and to have their own free will.