Barn med förekommande språkstörning är väldigt vanligt förekommande i förskolan idag. Men dock är det inte förens barn/barnen är omkring fyra till fem års ålder som dessa tal – och språksvårigheter brukar upptäckas. Då det kan vara svårt att upptäcka om det rör sig om störning eller om barnet inte är färdigutvecklat. Därför är viktigt att förskollärare tänker på hur de stimulerar barn i verksamheten och så att språkutvecklingen för barnet skall kunna utveckla sitt tal- och språk. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolan, förskollärarna och talpedagogen arbetar med barn som har tal- och språksvårigheter inom förskolan från förskollärarens och talpedagogers perspektiv. Resultatet visar att förskolan ofta arbetar så som forskningen anser att man bör göra, men att det finns punkter som förskolorna kan förbättra för att barn med någon form av språkstörning ska få utveckla sitt språk. Här ska förskolan se till att allas rätt till att utvecklas i den takt som behövs till varje individ. Att ha rätten till sitt eget språk oavsett vem man är eller hur "normal" man är.

Sammanfattning Kandidatprojektet utgår ifrån lärandemiljöer där pedagogik och gestaltning samspelar. I detta projekt gestaltas en förskola utifrån Montessoripedagogiken. Syftet är att förstå relationen mellan pedagogik och det byggda och hur det kan avspeglas i arkitekturen och den fysiska miljön. / Abstract This project has been based on learning environments where pedagody and design interact. This project portrayes a kindergarten based on the Montessori method. The aim is to understand the relationship between education and the built environment and how this can be reflected in the architecture and the physical environment.

<p>In 1999 the childbearing increased, which in combination with the closure of a number of</p><p>preschools led to the shortage and reduced capacity in available places for young</p><p>children. The lack of places in preschools has led us to try to find a solution to the</p><p>problem and in order to solve the problem we have interviewed personnel of preschools</p><p>in Halmstad. The persons we met were asked to list advantages and disadvantages of</p><p>their preschool and also to come up with innovative solutions and new ideas of how to</p><p>develop a satisfactory preschool. This was the basis for us when we drew our drawings</p><p>and our main objective was to find a new template for the development of pre-fabricated</p><p>preschools.</p><p>When drawing a new and modern preschool a number of considerations have to be made,</p><p>first of all the main objective for the children is play and playtime, a second objective is</p><p>sound reduction and laws about sound reduction. Another consideration is how to</p><p>construct the building and which method to be used, for instance should industrial</p><p>techniques be considered and pros and cons be listed.</p><p>The main disappointment amongst the preschool personnel was that they had no</p><p>influence in the planning stage of the new development of the preschool. What we did</p><p>was that we listened to the personnel and used their opinions when we created a</p><p>constructional plan. This is a simple module made of prefabricated elements which</p><p>ensures an easy production phase and in combination with the influences of the staff this</p><p>would be the preschool of the future. This would solve the problem with the many years</p><p>of problems with lack of preschools.</p>

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats har varit att se till hur förskolepedagogernas förhållningssätt och verksamheten vid Halmstad kommuns förskolor påverkar social integrering hos barn med beteendestörningar. </p><p>Metod: Undersökningen baseras på en kvalitativ forskningsmetod i vilken tre förskolepedagoger och tre specialpedagoger har blivit intervjuade.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskolepersonal upplever de svårigheter som anmälningsskyldigheten för med sig, och att samtidigt försöka kartlägga vilka dessa svårigheter är. Anmälningsskyldigheten regleras av lagen (SoL 14:1) om Anmälan om missförhållanden, vi har valt att fokusera vid de missförhållanden som grundar sig på brister i omsorgen. Eftersom frågan kring vad som är brister i omsorgen är en definitionsmässig fråga tycker vi att det är intressant att undersöka vilka bedömningar som ligger till grund för anmälan om missförhållanden, vi har arbetat utifrån följande frågeställning:</p><p>– Vad påverkar förskolepersonalens bedömningar i anmälningar om missförhållanden? </p><p>Inom denna frågeställning ryms två aspekter som vi är särskilt intresserade av:</p><p>1. Hur konstruerar förskolepersonalen en definition av bristande omsorg och kunskap om utsatta barn?</p><p>2. Påverkar relationen till föräldrarna förskolepersonalens förmåga att se och anmäla missförhållande?</p><p>För att finna svar på frågeställningarna så har vi intervjuat tio förskolepersonaler på två olika förskolor inom samma kommun. Vi är tacksamma för den öppenhet som intervjupersonerna visat oss och bedömer att sannings- och verklighetsgraden i deras svar är väldigt stor. </p><p> Det har visat sig att det finns många hinder som gör det svårt för vuxna att upptäcka utsatta barn, ideologiska föreställningar om familjens integritet och konstellation eller svårigheten att inta ett barnperspektiv, påverkar användandet av lagstiftningen. Förskolepersonalens närhet och lojalitet till föräldrarna gör att de intar ett vuxenperspektiv snarare än ett barnperspektiv. </p><p> Definitionen av bristande omsorg och kunskap om utsatta barn varierar mellan de olika intervjupersonerna och vi tycker oss se ett samband mellan detta och förhållningssättet till lagstiftningen. De intervjupersoner som har en mer specifik kunskap kring utsatta barn tenderar även att göra fler anmälningar.</p><p> Lagen om anmälan om missförhållanden kritiseras ofta för att vara otydlig och orsaka svåra bedömningar. Det verkar dock som att det är samhälleliga och personliga värderingar som gör bedömningarna svåra snarare än lagstiftningen. Uppsatsen visar på att det är inställningar och relationer till familj och barn som i hög grad påverkar förskolepersonalens bedömningar i anmälningar om missförhållanden.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskolepersonal upplever de svårigheter som anmälningsskyldigheten för med sig, och att samtidigt försöka kartlägga vilka dessa svårigheter är. Anmälningsskyldigheten regleras av lagen (SoL 14:1) om Anmälan om missförhållanden, vi har valt att fokusera vid de missförhållanden som grundar sig på brister i omsorgen. Eftersom frågan kring vad som är brister i omsorgen är en definitionsmässig fråga tycker vi att det är intressant att undersöka vilka bedömningar som ligger till grund för anmälan om missförhållanden, vi har arbetat utifrån följande frågeställning: – Vad påverkar förskolepersonalens bedömningar i anmälningar om missförhållanden? Inom denna frågeställning ryms två aspekter som vi är särskilt intresserade av: 1.Hur konstruerar förskolepersonalen en definition av bristande omsorg och kunskap om utsatta barn? 2.Påverkar relationen till föräldrarna förskolepersonalens förmåga att se och anmäla missförhållande? För att finna svar på frågeställningarna så har vi intervjuat tio förskolepersonaler på två olika förskolor inom samma kommun. Vi är tacksamma för den öppenhet som intervjupersonerna visat oss och bedömer att sannings- och verklighetsgraden i deras svar är väldigt stor. Det har visat sig att det finns många hinder som gör det svårt för vuxna att upptäcka utsatta barn, ideologiska föreställningar om familjens integritet och konstellation eller svårigheten att inta ett barnperspektiv, påverkar användandet av lagstiftningen. Förskolepersonalens närhet och lojalitet till föräldrarna gör att de intar ett vuxenperspektiv snarare än ett barnperspektiv. Definitionen av bristande omsorg och kunskap om utsatta barn varierar mellan de olika intervjupersonerna och vi tycker oss se ett samband mellan detta och förhållningssättet till lagstiftningen. De intervjupersoner som har en mer specifik kunskap kring utsatta barn tenderar även att göra fler anmälningar. Lagen om anmälan om missförhållanden kritiseras ofta för att vara otydlig och orsaka svåra bedömningar. Det verkar dock som att det är samhälleliga och personliga värderingar som gör bedömningarna svåra snarare än lagstiftningen. Uppsatsen visar på att det är inställningar och relationer till familj och barn som i hög grad påverkar förskolepersonalens bedömningar i anmälningar om missförhållanden.

Syfte: Syftet med denna uppsats har varit att se till hur förskolepedagogernas förhållningssätt och verksamheten vid Halmstad kommuns förskolor påverkar social integrering hos barn med beteendestörningar. Metod: Undersökningen baseras på en kvalitativ forskningsmetod i vilken tre förskolepedagoger och tre specialpedagoger har blivit intervjuade.

Vi har genomfört en studie kring estetik och estetiska uttrycksformer i förskolan. Syftet med arbetet har varit att synliggöra sex förskollärares tankar och erfarenheter kring att arbeta med estetik i den pedagogiska verksamheten. Vi valde att genomföra kvalitativa intervjuer med förskollärare på två olika förskolor. Resultatet från våra intervjuer visar att samtliga förskollärare ser estetiken som viktig för barns utveckling och lärande. Alla intervjuade förskollärare har också ett personligt intresse för estetiska uttrycksformer. Resultatet visar att det estetiska arbetet enligt flera av våra informanter begränsas på grund av olika förutsättningar vad gäller tid, material och miljö. Slutsatsen från studien är att förskollärarnas personliga intressen påverkar vilka estetiska uttrycksformer som barnen får ta del av i verksamheten samt vilka möjligheter barnen ges till inflytande. Slutsatsen är också att ambitionen och viljan att arbeta med estetik är hög hos samtliga förskollärare, men att begränsningarna i vissa fall hindrar det estetiska arbetet i hög grad.

No description available.

Bakgrund: Samlingen härstammar från Friedrich Fröbel och dess pedagogik, vilket är en förekommande aktivitet i förskolan. Förr stod samlingen för en social samhörighet och en gemenskap för barnen. Samlingen anses vara en stark tradition inom förskolan, men dess vikt har pendlat mellan att ses som viktig och oviktig för barnen genom åren. Samlingarna ansågs vara ritualiserade där den vanligtvis hölls på samma tid och plats, samt då en del av innehållet var återkommande såsom till exempel en närvarokontroll av barnen (Rubinstein Reich, 1996). Syfte: Vårt syfte med studien är att synliggöra om pedagoger tillåter barns inflytande under samlingen. Vi kommer att analysera syftet utifrån två frågeställningar vilka är hur pedagoger ser på barns inflytande under samlingen och hur pedagoger möjliggör för barns inflytande under samlingen. Vi kommer även att koppla utifrån det kompetenta barnet och makt vilket är våra teoretiska utgångspunkter. Metod: Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och har intervjuat åtta stycken förskollärare. Vi använde oss av diktafon för att försäkra oss om att inte gå miste om viktig information. När vi bearbetade den insamlade datan tog vi inspiration av fenomenografin. Resultat: Vi finner att pedagogerna är medvetna kring barns inflytande under samlingarna och de tillåter detta till en viss del, dock har pedagogerna makten att bestämma hur och när de ska möjliggöra för barnens inflytande. Studien visar att barnen verkar få mer inflytande än vad vi först trodde. Pedagogerna anser det viktigt att barnens intressen tas tillvara och att de ska få ett talutrymme under samlingen. Pedagogerna ser barnen som kompetenta individer vilka ska få en möjlighet att utvecklas.